Take a photo of a barcode or cover
jessicasshelfies 's review for:
Time to Say Goodbye
by S.D. Robertson
I början verkade det lovande: en man som dör i en bilolycka stannar kvar som en ande för att han inte vill lämna sin dotter, som även förlorat sin mamma för sex år sedan. Jag är svag för det övernaturliga i fiktion, se hur författaren löser olika svårigheter och så. Men den här gick snabbt från att vara intressant upplägg via kristet-religiös till sentimentalt dravel.
Ella är en sexåring som uttrycker sig otrovärdigt, och hennes (döde) pappa Will är en obehagligt klängig ande som säger ”darling” eller ”good girl” i varje mening. Det tjatas så mycket om vilket fint far-dotter-band de hade, men det känns bara tillgjort (och lite läbbigt) när han blir sin dotters hemliga kompis, inte alls som att han hjälper henne med sorgen.
Den som har skrivit det här verkar ha rätt dålig koll på mänskliga psykologiska reaktioner överhuvudtaget, väldigt barnslig dialog. Vet inte varför jag läste ut den.
Ella är en sexåring som uttrycker sig otrovärdigt, och hennes (döde) pappa Will är en obehagligt klängig ande som säger ”darling” eller ”good girl” i varje mening. Det tjatas så mycket om vilket fint far-dotter-band de hade, men det känns bara tillgjort (och lite läbbigt) när han blir sin dotters hemliga kompis, inte alls som att han hjälper henne med sorgen.
Den som har skrivit det här verkar ha rätt dålig koll på mänskliga psykologiska reaktioner överhuvudtaget, väldigt barnslig dialog. Vet inte varför jag läste ut den.