You need to sign in or sign up before continuing.

4.0

Det ultimata ressällskapet under en séjour i Oostende. Sida vid sida med någon Spilliaert-relaterad litt, förstås. Om den exil-bohemiska subkultur som uppstod där/här under 30-talet. Precis som nu åker de runt i spårvagn i staden, men anländer inte med Eurostar - tack, pandemivoucher - utan med "steamer", d.v.s. ångbåt från engelska kusten eller tåg från Berlin t.ex. Bor på hotell i månader. Finns det någonstans i världen en starving artist kan ha den livsstilen numera?

"Once again they're all sitting at the Flore, this company in free fall, trying one more time this summer to feel like a group of vacationers [...] Optimism is a duty. There's a length of rope in the suitcase, but nobody talks about it.

Humanism, pacifism och... lågmäld förtvivlan. Boken känns djupt europeisk. på ett melankoliskt cri de coeur-artat sätt, vilket tyvärr också stämmer in på vår samtid. Som en bonus handlar det en del om Irmgard Keun - "her furious urge to live, to write, to drink" - och tbr:en gör sig påmind. Kanske kan hon ingå i min sommarläsning.