Take a photo of a barcode or cover
A review by bokforingenligtmonika
Morden i London by Mick Finlay
3.0
Morden i London fick jag från förlaget som en överraskning för ganska så längesedan. Detta råkade ju vara andra delen i en serie och eftersom jag är jag så läses serier i ordning. Det är bara så det är och därför tog det ett tag att navigera sig fram till den här boken. Förra året läste jag då äntligen första delen (som av en slump så lästes båda böckerna under exakt samma datum, men alltså olika år, upptäckte jag nu när jag skulle skriva ihop det här inlägget) och nu var det dags för denna.
När jag började läsa så var min förhoppning att Arrowood skulle bli mer sympatisk, när man lärde känna honom bättre. Men nej. Han verkar ha grava problem med sin impulskontroll och ibland beter han sig som en treåring. Det är dock inte han som är berättaren, det är i stället hans sidekick, Barnett, som är betydligt lättare att tycka om. Man kan ju hävda att så är fallet även med Arrowoods "konkurrent" Sherlock Holmes och Watson, men eftersom Sherlock Holmes har något att backa upp sin arrogans med så är det lättare att ta den.
Med största sannolikhet så blir det inte fler böcker om Arrowood för mig, efter Morden i London. Det beror inte bara på att inte fler delar har översatts. Det är visserligen intressant att läsa om London, som det såg ut i slutet av 1800-talet, men när författarens kommentarer i efterordet (nästan) är det mest intressanta då känns det inte nödvändigt att fortsätta med den här serien.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
När jag började läsa så var min förhoppning att Arrowood skulle bli mer sympatisk, när man lärde känna honom bättre. Men nej. Han verkar ha grava problem med sin impulskontroll och ibland beter han sig som en treåring. Det är dock inte han som är berättaren, det är i stället hans sidekick, Barnett, som är betydligt lättare att tycka om. Man kan ju hävda att så är fallet även med Arrowoods "konkurrent" Sherlock Holmes och Watson, men eftersom Sherlock Holmes har något att backa upp sin arrogans med så är det lättare att ta den.
Med största sannolikhet så blir det inte fler böcker om Arrowood för mig, efter Morden i London. Det beror inte bara på att inte fler delar har översatts. Det är visserligen intressant att läsa om London, som det såg ut i slutet av 1800-talet, men när författarens kommentarer i efterordet (nästan) är det mest intressanta då känns det inte nödvändigt att fortsätta med den här serien.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg