Scan barcode
A review by lancefestivalen
Pestens Tid by Stephen King
2.0
Precis när berättelsen börjar bli intressant slutar boken.
Jag vet att jag var kluven redan när jag läste boken som tonåring. Det börjar bra med att alla dör, förutom några här och var. En mystisk man (alltså, bokens omslag och översättningen av Randall Flaggs epitet "the dark man" till "den svarte mannen" är katastrofal. Men, men...) dyker upp och samlar ihop folk, medan ytterligare andra söker sig till en lika mystisk, men uppenbart god kvinna. Och ungefär där börjar det spåra ur.
Det vi får oss till livs är en ganska enkel saga med starka influenser från en närmast religiös uppfattning om ont och gott, kombinerad med lite Sagan om Ringen-smaksatt fantasy, men som samtidigt utspelar sig i ett samtida USA.
Jag betvivlar inte att King har en ganska väl uttänkt mytologi kring allt detta i ryggsäcken, men det känns inte alltid så när jag läser boken. Det blir för enkelt, på något sätt. Ja, egentligen slarvar han bort Randall Flagg också, som mest framstår som ganska endimensionellt ond, trots att det hintas flera gånger att hans bakgrund och person inte är så okomplicerad som det verkar.
Kanske är det en mognadsfråga. För som jag inledde den här texten tar boken slut precis när jag tycker att det börjar bli intressant på allvar. Jag vill veta vad som kommer att hända med de samhällen som börjat byggas upp här och var.
Kommer att implodera under pressen att införa en alltmer repressiv ordningsmakt under den nya polischefen? Vilka öden och äventyr kommer att möta under sin resa? Kort sagt: vad är det för samhälle(n) som kommer att växa fram ur askan efter Pestens Tid?
Det saknas kanske inte svar. "Walking Dead" har gjort ett försök, även om den serien lade till zombies för att hålla det intressant(?). Och Cormac McCarthy:s "Vägen" är ett annat exempel, fast med en atomvinter som fond istället för den lite miljövänligare dödsinfluensan i Kings bok.
Kanske är det ändå bättre än alternativet. För det vete sjutton om jag skulle stå ut med en fortsättning om det ändå bara leder till ännu ett "gott mot ont"-epos med Randall Flagg som antagonist. De andra två exemplen är - när jag tänker på saken - väldigt nyanserade i jämförelse.
Jag vet att jag var kluven redan när jag läste boken som tonåring. Det börjar bra med att alla dör, förutom några här och var. En mystisk man (alltså, bokens omslag och översättningen av Randall Flaggs epitet "the dark man" till "den svarte mannen" är katastrofal. Men, men...) dyker upp och samlar ihop folk, medan ytterligare andra söker sig till en lika mystisk, men uppenbart god kvinna. Och ungefär där börjar det spåra ur.
Det vi får oss till livs är en ganska enkel saga med starka influenser från en närmast religiös uppfattning om ont och gott, kombinerad med lite Sagan om Ringen-smaksatt fantasy, men som samtidigt utspelar sig i ett samtida USA.
Jag betvivlar inte att King har en ganska väl uttänkt mytologi kring allt detta i ryggsäcken, men det känns inte alltid så när jag läser boken. Det blir för enkelt, på något sätt.
Spoiler
Harold Lauder hade potential, men den kastas bort. Likaså den tragiska och labila karaktären Soptunnan.Kanske är det en mognadsfråga. För som jag inledde den här texten tar boken slut precis när jag tycker att det börjar bli intressant på allvar. Jag vill veta vad som kommer att hända med de samhällen som börjat byggas upp här och var.
Kommer
Spoiler
BoulderSpoiler
Stu, Frannie och deras barnDet saknas kanske inte svar. "Walking Dead" har gjort ett försök, även om den serien lade till zombies för att hålla det intressant(?). Och Cormac McCarthy:s "Vägen" är ett annat exempel, fast med en atomvinter som fond istället för den lite miljövänligare dödsinfluensan i Kings bok.
Kanske är det ändå bättre än alternativet. För det vete sjutton om jag skulle stå ut med en fortsättning om det ändå bara leder till ännu ett "gott mot ont"-epos med Randall Flagg som antagonist. De andra två exemplen är - när jag tänker på saken - väldigt nyanserade i jämförelse.