Take a photo of a barcode or cover
amandaflinck 's review for:
Stargate. En julberättelse
by Ingvild H. Rishøi
emotional
hopeful
sad
medium-paced
📖 Blir ofta ganska opepp på populära böcker, men vek mig till slut för den här snygga pocketen. Och så tänkte jag att det kunde vara trevligt att läsa en julbok över julhelgen - men den planen gick det snabbt utför med när boken var så bra att jag läste klart den på ett dygn.
Ronja bor med sin äldre syster Melissa och sin pappa i norska Trøyen. När julen närmar sig får deras arbetslösa pappa äntligen ett jobb och Ronja tillåter sig att hoppas - kanske kan allt bli annorlunda nu? Men med den första lönen försvinner pappan återigen ner i sin alkoholism och de två systrarna måste klara sig själva.
Det här var en vacker och sorglig roman i korta men kärnfulla stycken, språket är bedrägligt enkelt ur barnets perspektiv, med mycket mellan raderna. Jag tycker särskilt mycket om hur boken leker med klassiska julteman i en modern miljö, en barack blir det stängda härbärget, en gatlykta blir en stjärna, ett barn är på väg. Dessutom finns fina kopplingar till H.C. Andersen.
Men framför allt är det i relationerna det bränns - mellan de två utlämnade systrarna, i den oundvikliga, smärtsamma kärleken till en pappa som inte klarar av att finnas där - men det som berör mest är nästan de frivilliga relationerna. Den mellan Ronja och vaktmästaren som delar sin lunch med henne, den åldrade grannen som ringer på när det blir för stökigt, vännen som stannar på gatan. Boken briljerar i skildringen av det viktiga i medmänsklighet, utan att någonsin bli det minsta smörig.
Det blir en vemodig julsaga där det svart verkliga och det ljust magiska får lika stort utrymme. Inte minst är det imponerade att Rishøi lyckats skriva en julbok helt utan smetighet men utan avkall på klassiska ingredienser. Får helt enkelt stämma in i hyllningskören! ✨🌲✨
#stargate #stargateenjulberättelse #stargateenjulefortelling #ingvildhrishøi #amandaläser #bokrecension
Ronja bor med sin äldre syster Melissa och sin pappa i norska Trøyen. När julen närmar sig får deras arbetslösa pappa äntligen ett jobb och Ronja tillåter sig att hoppas - kanske kan allt bli annorlunda nu? Men med den första lönen försvinner pappan återigen ner i sin alkoholism och de två systrarna måste klara sig själva.
Det här var en vacker och sorglig roman i korta men kärnfulla stycken, språket är bedrägligt enkelt ur barnets perspektiv, med mycket mellan raderna. Jag tycker särskilt mycket om hur boken leker med klassiska julteman i en modern miljö, en barack blir det stängda härbärget, en gatlykta blir en stjärna, ett barn är på väg. Dessutom finns fina kopplingar till H.C. Andersen.
Men framför allt är det i relationerna det bränns - mellan de två utlämnade systrarna, i den oundvikliga, smärtsamma kärleken till en pappa som inte klarar av att finnas där - men det som berör mest är nästan de frivilliga relationerna. Den mellan Ronja och vaktmästaren som delar sin lunch med henne, den åldrade grannen som ringer på när det blir för stökigt, vännen som stannar på gatan. Boken briljerar i skildringen av det viktiga i medmänsklighet, utan att någonsin bli det minsta smörig.
Det blir en vemodig julsaga där det svart verkliga och det ljust magiska får lika stort utrymme. Inte minst är det imponerade att Rishøi lyckats skriva en julbok helt utan smetighet men utan avkall på klassiska ingredienser. Får helt enkelt stämma in i hyllningskören! ✨🌲✨
#stargate #stargateenjulberättelse #stargateenjulefortelling #ingvildhrishøi #amandaläser #bokrecension