A review by mindthebook
Ultramarins by Mariette Navarro

4.0

Efter en omtumlande unik romanöppning har författaren lite svårt att ro skeppet iland, men det gör inte så mycket. Mycket speciell och njutbar.

Särskilt gillar jag libido vs. dödsdriften-spelet. För att fortsätta det freudianska kan det för mig också ha att göra med de diabildskaruseller i gult konstläder min pappa tog ner från vinden på 70-talet och berättade "där är Azorerna, åk dit någongång om du kan", "här korsar vi Ekvatorn och då blev vi döpta av Neptun" m.m.

Tog så klart med boken på min höstlovsresa över Atlanten. Tittade ner och tänkte på hur det skulle vara att ta en simtur mittemellan Europa och amerikanska kontinenten, på kilometers och kilometers djup. I boken beskrivs det inte skräckartat utan mer som en högtidlig pånyttfödelse: "En glissant [...] ils ont une énergie venue d'on ne sait où, ils voudraient tout essayer, tout voir, tout vivre [...] bien plus loin, l'immense cargo."

En typ av bok jag kommer att dra ut ur bokhyllan då och då just för de här passagerna.

Läste på det "nya" sättet; pappersbok i handen och Audibles franska inläsning i hörlurarna. Atlantens vågskvalp både som ljudillustration mellan kapitlen och utanför fönstret här i Nova Scotia.

I den här minipodcasten hörde jag om romanen:
https://radiorcj.info/diffusions/mariette-navarro-ultramarins-paru-aux-editions-quidam/