Scan barcode
A review by lunaseline
Miracle Creek by Angie Kim
4.0
Ibland är det kul att plocka upp böcker där man inte riktigt vet vad det ska handla om. Som här: plötsligt hänger jag med en koreansk kvinna i en amerikansk lada, där en ubåt kopplad till syrgas håller på att (eventuellt) mirakulöst hela ett gäng patienter.
Sen börjar det brinna.
Därefter följer dryga 300 sidor rättegång och tillbakablickar. Och lögner - så galet många lögner. Perspektivet skiftar mellan samtliga inblandade karaktärer, och alla minns och ljuger om olika saker. Det är faktiskt, ända fram till slutet, omöjligt att som läsare räkna ut vad som hänt. Samtidigt tror jag inte att Kim missar några trådar; det hänger ihop, vad folk tänker och säger och känner -utan några egentliga logical lapses. Grymt skickligt gjort! (och jag blir inte förvånad när jag läser att författaren är utbildad jurist).
Det finns saker att klaga på. Boken är lite för lång. Språket är inte fantastiskt. Jag hatar IVF-storyn (varför är det alltid en hysterisk kvinna och en man det är synd om - för att han inte får ha sex precis när han vill...?) - och jag vet faktiskt inte riktigt hur en förälder till barn med särskilda behov uppfattar alla delar av berättelsen. Samtidigt känns det trovärdigt. Människor är komplicerade, känslomässiga vrak som gör dumma saker på grund av sina komplicerade känslor. När slutet närmar sig vänder min analytiska "whodunnit"-blick till att bli känslomässigt engagemang för några kapitel.
Skickligt, som sagt. Fortsätter Kim att skriva kommer jag nog fortsätta att läsa.
Sen börjar det brinna.
Därefter följer dryga 300 sidor rättegång och tillbakablickar. Och lögner - så galet många lögner. Perspektivet skiftar mellan samtliga inblandade karaktärer, och alla minns och ljuger om olika saker. Det är faktiskt, ända fram till slutet, omöjligt att som läsare räkna ut vad som hänt. Samtidigt tror jag inte att Kim missar några trådar; det hänger ihop, vad folk tänker och säger och känner -utan några egentliga logical lapses. Grymt skickligt gjort! (och jag blir inte förvånad när jag läser att författaren är utbildad jurist).
Det finns saker att klaga på. Boken är lite för lång. Språket är inte fantastiskt. Jag hatar IVF-storyn (varför är det alltid en hysterisk kvinna och en man det är synd om - för att han inte får ha sex precis när han vill...?) - och jag vet faktiskt inte riktigt hur en förälder till barn med särskilda behov uppfattar alla delar av berättelsen. Samtidigt känns det trovärdigt. Människor är komplicerade, känslomässiga vrak som gör dumma saker på grund av sina komplicerade känslor. När slutet närmar sig vänder min analytiska "whodunnit"-blick till att bli känslomässigt engagemang för några kapitel.
Skickligt, som sagt. Fortsätter Kim att skriva kommer jag nog fortsätta att läsa.