Scan barcode
A review by crystal_e_fall
Fire and Ice by Shannon Hale
4.0
(Read in Swedish)
Det första jag vill kommentera på är att jag och min bror båda två läste en bok som hette just Eld och is, men i olika serier, samtidigt! Väldigt kul sammanträffande om jag får säga det själv.
Men nu till den här boken Eld och is - den var riktigt, förvånansvärt bra. Alltså, herregud. Jag älskade slutet - alla känslor och all action och alla interaktioner mellan karaktärerna - och den sista meningen fick mig till och med att gråta. Shannon Hale verkar vara riktigt bra på att beskriva känslor och relationer mellan människor/djur/typ alla. Det fick mig att vilja läsa mer av henne.
Och jag är så glad att Meilin, Rollan, Abeke och Conor interagerade mer “varierat” med varandra - hittills har de ofta parats ihop i samma konstellationer, men nu fick alla karaktärerna tid att knyta an åtminstone lite, vilket var väldigt kul att se. Den lilla romans som dök upp var rätt gullig (jag vet! Kan knappt fatta att jag säger det själv), bandet mellan andedjur och människa fick ännu mer fokus och är så fina (Jhi och Meilin speciellt, men efter den här boken också Rollan och Essix). Dessutom fanns det ett större fokus på hittad familj och vänskap - två saker som jag ÄLSKAR i böcker.
Enda anledningen till att jag inte ger boken fem stjärnor utan fyra och en halv är främst för att början kändes konstig. Den kändes inte helt som en naturlig utveckling från slutet av tredje boken - vad hände med Lishay till exempel? - och saker som jag trodde hade löst sig dök upp lite smått igen. Också Maya - jag hade absolut inget emot henne, tvärtom tyckte jag hon var en bra karaktär, men hon dök upp från ingenstans. Rollan kändes dessutom lite “off” och inte helt som samma person som vi följt i tre böcker nu. Återigen har jag dock inte så mycket emot det, då det skapade möjligheten för en hel del karaktärsutveckling. Alla författare skriver olika, vilket gör att storyn/karaktärerna känns lite olika, men det var ändå något jag hakade upp mig på.
Överlag är det här dock utan tvekan den bästa delen i serien, vilket är så kul för jag förväntade mig inte att jag skulle känna så starka känslor om de här böckerna. Jag hoppas att nästa del är minst lika bra!
Det första jag vill kommentera på är att jag och min bror båda två läste en bok som hette just Eld och is, men i olika serier, samtidigt! Väldigt kul sammanträffande om jag får säga det själv.
Men nu till den här boken Eld och is - den var riktigt, förvånansvärt bra. Alltså, herregud. Jag älskade slutet - alla känslor och all action och alla interaktioner mellan karaktärerna - och den sista meningen fick mig till och med att gråta. Shannon Hale verkar vara riktigt bra på att beskriva känslor och relationer mellan människor/djur/typ alla. Det fick mig att vilja läsa mer av henne.
Och jag är så glad att Meilin, Rollan, Abeke och Conor interagerade mer “varierat” med varandra - hittills har de ofta parats ihop i samma konstellationer, men nu fick alla karaktärerna tid att knyta an åtminstone lite, vilket var väldigt kul att se. Den lilla romans som dök upp var rätt gullig (jag vet! Kan knappt fatta att jag säger det själv), bandet mellan andedjur och människa fick ännu mer fokus och är så fina (Jhi och Meilin speciellt, men efter den här boken också Rollan och Essix). Dessutom fanns det ett större fokus på hittad familj och vänskap - två saker som jag ÄLSKAR i böcker.
Enda anledningen till att jag inte ger boken fem stjärnor utan fyra och en halv är främst för att början kändes konstig. Den kändes inte helt som en naturlig utveckling från slutet av tredje boken - vad hände med Lishay till exempel? - och saker som jag trodde hade löst sig dök upp lite smått igen. Också Maya - jag hade absolut inget emot henne, tvärtom tyckte jag hon var en bra karaktär, men hon dök upp från ingenstans. Rollan kändes dessutom lite “off” och inte helt som samma person som vi följt i tre böcker nu. Återigen har jag dock inte så mycket emot det, då det skapade möjligheten för en hel del karaktärsutveckling. Alla författare skriver olika, vilket gör att storyn/karaktärerna känns lite olika, men det var ändå något jag hakade upp mig på.
Överlag är det här dock utan tvekan den bästa delen i serien, vilket är så kul för jag förväntade mig inte att jag skulle känna så starka känslor om de här böckerna. Jag hoppas att nästa del är minst lika bra!