A review by tilda_bernhardt
Muminpappans memoarer by Tove Jansson

5.0

”man blir bara nedstämd av att tänka på alla som arbetar och gnor och vad det blir av alltsammans. jag hade en släkting som läste trigonometri tills morrhåren slokade på honom och när han hade lärt sig alltihop kom en mårra och åt upp honom. ja, där låg han sen i mårrans mage och va så klok!”

”med en djup känsla av alltings onödighet gick jag till överraskningarnas park som låg alldeles tyst”

precis som muminpappan känner jag ofta den där djupa känslan av att inget egentligen spelar någon roll. att allt jag gör är meningslöst, ett tidsfördriv eller en distraktion från vad livet verkligen är. en nedstämdhet som är så total att det ibland är svårt att göra något över huvud taget.