Scan barcode
A review by mumrik
Husfrun by Sigrid Undset
3.0
3,5 stjärnor
Tyckte inte riktigt lika mycket om den här som den förra boken i serien. Den kändes lite långsammare och som att det inte hände lika mycket.
Den var inte heller helt lättläst, till en början förstod jag t.ex. inte riktigt hela dramat kring drottningen, kungen och hur allt hängde ihop (senare förstod jag grunddragen i det). Det var också väldigt många namn och släkt- och vänskapsförhållanden att hålla reda på, och det hade varit bra att ha någon slags förteckning över dem.
Sättet som saker uttrycks på gör det inte heller helt lätt att hänga med alla gånger, och ibland var jag tvungen att läsa en mening flera gånger för att inse vad som verkligen sades. (Och en del saker var jag tvungen att googla, t.ex. ryktena kring Magnus Eriksson).
Eftersom jag stundvis upplevde boken som lite tungläst och trög fick jag ibland nästan tvinga mig till att läsa vidare fast jag inte riktigt hade lust. Jag kan ändå inte säga att jag tyckte dåligt om boken. Det finns trots allt något i berättandet som håller en kvar i dess grepp.
En del saker var väldigt vackert beskrivna, som när Kristin (och föräldrarna) tänker tillbaka på livet på Jörundgård när Kristin var liten, och när föräldrarna tänker tillbaka på sitt liv tillsammans.
I början av boken blev det enligt mig väldigt tröttsamt att hela tiden höra om den "synd" som Kristin hade begått, och det var skönt när de så småningom började lämna det bakom sig och berättelsen kunde fokusera på något annat (även om det nog alltid kommer att finnas med i bakgrunden). En till sak som jag störde mig lite på ett tag var Kristin och Erlends barn när de inte kunde uppföra sig...
Karaktärerna känns trovärdiga och komplexa (så gott som alla har brister av olika slag). Tycker också om att vi får se karaktärerna och händelserna från flera olika karaktärers perspektiv (så att allt inte är berättat från Kristins synvinkel). Även i denna bok tyckte jag nästan mest om Simon. Jag var stundvis lite störd på Kristin, men började tycka bättre om henne mot slutet. Om Erlend finns det ganska mycket man kan säga, han är ganska tanklös och verkar inte ta lärdom av sina misstag tillräckligt, men han verkar ändå som att han egentligen är en bra person som försöker sitt bästa. Jag var nästan lite orolig för honom ett tag, och nu när saker har ordnat upp sig lite för honom och Kristin undrar jag vilken väg berättelsen kommer att ta i sista boken.
Tyckte inte riktigt lika mycket om den här som den förra boken i serien. Den kändes lite långsammare och som att det inte hände lika mycket.
Den var inte heller helt lättläst, till en början förstod jag t.ex. inte riktigt hela dramat kring drottningen, kungen och hur allt hängde ihop (senare förstod jag grunddragen i det). Det var också väldigt många namn och släkt- och vänskapsförhållanden att hålla reda på, och det hade varit bra att ha någon slags förteckning över dem.
Sättet som saker uttrycks på gör det inte heller helt lätt att hänga med alla gånger, och ibland var jag tvungen att läsa en mening flera gånger för att inse vad som verkligen sades. (Och en del saker var jag tvungen att googla, t.ex. ryktena kring Magnus Eriksson).
Eftersom jag stundvis upplevde boken som lite tungläst och trög fick jag ibland nästan tvinga mig till att läsa vidare fast jag inte riktigt hade lust. Jag kan ändå inte säga att jag tyckte dåligt om boken. Det finns trots allt något i berättandet som håller en kvar i dess grepp.
En del saker var väldigt vackert beskrivna, som när Kristin (och föräldrarna) tänker tillbaka på livet på Jörundgård när Kristin var liten, och när föräldrarna tänker tillbaka på sitt liv tillsammans.
I början av boken blev det enligt mig väldigt tröttsamt att hela tiden höra om den "synd" som Kristin hade begått, och det var skönt när de så småningom började lämna det bakom sig och berättelsen kunde fokusera på något annat (även om det nog alltid kommer att finnas med i bakgrunden). En till sak som jag störde mig lite på ett tag var Kristin och Erlends barn när de inte kunde uppföra sig...
Karaktärerna känns trovärdiga och komplexa (så gott som alla har brister av olika slag). Tycker också om att vi får se karaktärerna och händelserna från flera olika karaktärers perspektiv (så att allt inte är berättat från Kristins synvinkel). Även i denna bok tyckte jag nästan mest om Simon. Jag var stundvis lite störd på Kristin, men började tycka bättre om henne mot slutet. Om Erlend finns det ganska mycket man kan säga, han är ganska tanklös och verkar inte ta lärdom av sina misstag tillräckligt, men han verkar ändå som att han egentligen är en bra person som försöker sitt bästa. Jag var nästan lite orolig för honom ett tag, och nu när saker har ordnat upp sig lite för honom och Kristin undrar jag vilken väg berättelsen kommer att ta i sista boken.