Scan barcode
stormen's reviews
40 reviews
Rätten by Pernilla Berglund
4.0
Det är så skönt att läsa poesi. Att få rasa fram genom en text, dess skog och mark. Berglunds "Rätten" ställer frågan om rätten till en människas minne. Skrivandet diktjaget använder ställs mot ett skrivande som inte speglar jagets minne. Och vad händer med minnet när en skriver det? Det blir lätt en berättelse och tappar sin makt som minne. Den brevskrivande minns dessutom på ett helt annat sätt än berättarjaget. Textens frågor om skrivande landar i en fråga om vems handlingar och därtill berättelser en annan har rätt att skriva ner. Allt detta tar plats i ett föränderligt landskap där vattnet i älven höjs och gräset växer sig högre och högre. Det är så tiden inte står stilla i texten - genom naturens takt.
En mycket trevlig text som vågar ställa frågor den inte besvarar.
En mycket trevlig text som vågar ställa frågor den inte besvarar.
Doften av en man by Agneta Pleijel
4.0
Förstod inte att den var slut förrän hon sa "epilog"!!!! Usch jag kommer att sakna henne. En absolut perfekt bok att läsa efter en separation. Det finns ett liv efter, etcetera.
Bli kvar by Olivia Hagéus
(ljudbok)
Bli kvar är en kort beskrivning av ett uppbrott. Romanjaget har blivit lämnad av Noa, plötsligt och hårt. Hon är nu ensam och söker stöd hos sin mamma och sina väninnor. Romanen är som ett längre synopsis till en tv-serie på en säsong där någon i sista avsnittet andas ut och tittar bortåt fjärran för att hen ser en morgondag. Ingen cliffhanger, bara en utandning.
Det är någonting i språket som gör att jag vet -exakt- vilken sorts gäng romanen kretsar. Var de går på lokal, vart de åker på break up-semester, framförallt tydligt blir det i en del av texten som fokuserar på ett samtal mellan väninnorna om kärlek och avslut. Kanske är det också därför jag återkommer till att texten egentligen skulle ha varit gjort för tv. Tjejgänget är onekligen välgjort, och kanske är det just denna lyhördhet för en viss grupp kvinnor i Stockholms stadsbild som gör texten trovärdig över huvudtaget, samtidigt som den ger en känsla av just serie-formatet.
---
Jag måste bara citera från Storytel:
"Trots en huvudkaraktär som genomsyras av dysterhet finns det mycket fint och positivt som läsaren kan ta med sig. Inte minst den inneboende råstyrkan som i de mest oväntade situationer dyker upp och överraskar sin omgivning. Styrkan som kommer ur den som känner sig som den mest ensamma i världen. Styrkan som behövs när man är en som blir kvar."
Jag skulle säga att beskrivningen ovan är att ta i. Texten kretsar kring ett uppbrott och de känslor som kommer med att ha blivit lämnad utan att själv ha fått vara med i det beslutet, men den är klichéartad . Det är ingen självhjälpsbok, den är alldeles för tunn för det.
Bli kvar är en kort beskrivning av ett uppbrott. Romanjaget har blivit lämnad av Noa, plötsligt och hårt. Hon är nu ensam och söker stöd hos sin mamma och sina väninnor. Romanen är som ett längre synopsis till en tv-serie på en säsong där någon i sista avsnittet andas ut och tittar bortåt fjärran för att hen ser en morgondag. Ingen cliffhanger, bara en utandning.
Det är någonting i språket som gör att jag vet -exakt- vilken sorts gäng romanen kretsar. Var de går på lokal, vart de åker på break up-semester, framförallt tydligt blir det i en del av texten som fokuserar på ett samtal mellan väninnorna om kärlek och avslut. Kanske är det också därför jag återkommer till att texten egentligen skulle ha varit gjort för tv. Tjejgänget är onekligen välgjort, och kanske är det just denna lyhördhet för en viss grupp kvinnor i Stockholms stadsbild som gör texten trovärdig över huvudtaget, samtidigt som den ger en känsla av just serie-formatet.
---
Jag måste bara citera från Storytel:
"Trots en huvudkaraktär som genomsyras av dysterhet finns det mycket fint och positivt som läsaren kan ta med sig. Inte minst den inneboende råstyrkan som i de mest oväntade situationer dyker upp och överraskar sin omgivning. Styrkan som kommer ur den som känner sig som den mest ensamma i världen. Styrkan som behövs när man är en som blir kvar."
Jag skulle säga att beskrivningen ovan är att ta i. Texten kretsar kring ett uppbrott och de känslor som kommer med att ha blivit lämnad utan att själv ha fått vara med i det beslutet, men den är klichéartad . Det är ingen självhjälpsbok, den är alldeles för tunn för det.
Samlade verk by Lydia Sandgren
4.0
Klaaaaaaaaar!!!
Måste läsa halva sen också innan jag kan säga någonting men ja den höll hela vägen.
Vilken jävla bok!
Måste läsa halva sen också innan jag kan säga någonting men ja den höll hela vägen.
Vilken jävla bok!
Funny Weather: Art in an Emergency by Olivia Laing
Olivia Laing är en sjuhelvetes essäist. Hennes research är otroligt välarbetat och genomtänkt, även de där männen en redan vet allting om (Andy Warhol host host), hittar hon en intressant vinkel på och jag lyssnar andäktigt. För den som gillar när en jämför saker med Susan Sontag bara för att de också samlar information och berättar om den för en, skulle jag säga att det här är närmare än mycket annat. Laing talar mer om sig själv än Sontag någonsin gjorde i sina essäer, men blir aldrig privat. Hon har en perfekt avvägning för vad som är en personlig ingång till ett ämne, för att sedan balansera upp det med 100 % finess. Tjusigt. Är kär.
Antiken by Hanna Johansson
Aaaaaahhhh
Det är Grekland, det är kvinnor, det är generationsgränser. Vad mer kan jag begära?
Romanjaget, en kvinna i trettioårsåldern (en ålder en får veta av baksidan, överlag är åldern väldigt osäker i texten. Den skapar en sorts oro med att aldrig vara helt tydlig) har får kontakt med, och blivit besatt av en äldre konstnärinnan som tar sin tillflykt till staden Ermoupoli, från ett trist Stockholm. Där ska hon och dottern Olga stanna. När romanjaget kommer dit är Olga frånvarande och otrevlig, dottern är ett hot om uppmärksamheten som annars riktas åt henne.
Överallt kommer ni att se att den här boken handlar om begär. Jag skulle säga att det är ett för litet ord för att beskriva det som sker. Självklart finns begäret, men det beroende som jaget upprättat till Helena, är alldeles för medvetet för att vara just endast ett begär. Begäret är rått, okontrollerat och stingsligt. Det är i huset i staden som jagets blick på kvinnan och barnet förändras, det är också där begäret tar plats.
Texten har en nästan, för mig, komplicerad melodi. Det gör att jag fastnar snabbt, jag lyssnade på samma spellista som jag lyssnar på när jag läser Nina Borauoui, om ni förstår vad jag menar. Och visst märks det att Hanna Johansson gillar Bouraoui, eller åtminstone hör jag det i språkets ton, viljan att uppmärksamma läsaren på någonting genom språket och inte bara i dess berättelse. I språket återfinns minnets förgänglighet och det omöjliga i att skriva om sig själv och sin historia utan att glömma, utan att minnesbilder förvanskas.
"Antiken" är någonting så vackert som en komplex roman om lesbiskt begär. En roman som i en queer begärskontext verkligen hörsammar en strömning inom queer konst idag, där det vackra får ta plats. Jag tänker, när jag läser, även på romanens likhet med begäret i filmer som "Porträtt av en kvinna i brand" och "The Favorite".
Det är Grekland, det är kvinnor, det är generationsgränser. Vad mer kan jag begära?
Romanjaget, en kvinna i trettioårsåldern (en ålder en får veta av baksidan, överlag är åldern väldigt osäker i texten. Den skapar en sorts oro med att aldrig vara helt tydlig) har får kontakt med, och blivit besatt av en äldre konstnärinnan som tar sin tillflykt till staden Ermoupoli, från ett trist Stockholm. Där ska hon och dottern Olga stanna. När romanjaget kommer dit är Olga frånvarande och otrevlig, dottern är ett hot om uppmärksamheten som annars riktas åt henne.
Överallt kommer ni att se att den här boken handlar om begär. Jag skulle säga att det är ett för litet ord för att beskriva det som sker. Självklart finns begäret, men det beroende som jaget upprättat till Helena, är alldeles för medvetet för att vara just endast ett begär. Begäret är rått, okontrollerat och stingsligt. Det är i huset i staden som jagets blick på kvinnan och barnet förändras, det är också där begäret tar plats.
Texten har en nästan, för mig, komplicerad melodi. Det gör att jag fastnar snabbt, jag lyssnade på samma spellista som jag lyssnar på när jag läser Nina Borauoui, om ni förstår vad jag menar. Och visst märks det att Hanna Johansson gillar Bouraoui, eller åtminstone hör jag det i språkets ton, viljan att uppmärksamma läsaren på någonting genom språket och inte bara i dess berättelse. I språket återfinns minnets förgänglighet och det omöjliga i att skriva om sig själv och sin historia utan att glömma, utan att minnesbilder förvanskas.
"Antiken" är någonting så vackert som en komplex roman om lesbiskt begär. En roman som i en queer begärskontext verkligen hörsammar en strömning inom queer konst idag, där det vackra får ta plats. Jag tänker, när jag läser, även på romanens likhet med begäret i filmer som "Porträtt av en kvinna i brand" och "The Favorite".
Tuktans ljuva år by Fleur Jaeggy
0.0
Vilken bok!!!! Åh så härligt. (ja jag har pms så ni får inte mer nu. Kanske kommer en mer recensionsartad text sen)
Dagböcker och brev 1962 - 1974 by Lena Nyman
Vad ska jag säga? Det är ett urval ur hennes dagböcker. Främst fokus på genombrottet och tiden som elev på Dramaten. Det är en dagbok så det är klart att det handlar om killar och vad som pågår i hennes liv. Hade ju själv gärna sett mer av den Lena jag längtar efter att få lära känna men hon finns ju bara i min fantasi, och varför skulle hon hålla på och intellektuella sig i dagböckerna??? Det gör hon ju väldigt tydligt i sitt umgänge.
Alltså jag kan inte rekommendera den här till någon för jag skulle aldrig rekommendera någon att läsa utgivna dagböcker. Det är ju helt knas. Men också pga för mig är hon väldigt nära och jag har en stark beskyddarinstinkt. Vill inte att hon ska tittas på med vissa blickar.
Men någon får gärna läsa den så vi kan prata om hur fan hon får ihop logistiken för hennes utekvällar asså det vars runt och alla är vakna till 6 på morgonen??? Morsan mommo alla!!
Alltså jag kan inte rekommendera den här till någon för jag skulle aldrig rekommendera någon att läsa utgivna dagböcker. Det är ju helt knas. Men också pga för mig är hon väldigt nära och jag har en stark beskyddarinstinkt. Vill inte att hon ska tittas på med vissa blickar.
Men någon får gärna läsa den så vi kan prata om hur fan hon får ihop logistiken för hennes utekvällar asså det vars runt och alla är vakna till 6 på morgonen??? Morsan mommo alla!!