Take a photo of a barcode or cover
4.18 AVERAGE
4.18 AVERAGE
3.5 stars.
Okej. Jag ska vara ärlig.
När jag först började läsa boken insåg jag hur svårt jag har för att läsa böcker på svenska. Det kändes torrt, tråkigt, orubbligt och bara allmänt grått. Under de första 50 sidorna undrade jag om jag någonsin skulle kunna läsa klart den här boken och jag ville så gärna läsa klart den för att den var en gåva från en kompis (S-O till Ayaat om du ser det här, du e bäst) men jag fortsatte bara i hopp om att boken skulle bli bättre. Och det blev den.
Precis när jag började sakna att läsa en bok som skulle göra det svårt att lägga ner den, plockade jag upp den här juvelen. Jag njöt av spänningen och känslan av att jag måste veta vad som händer härnäst konstant.
Chimamanda Ngozi Adicihies sätt att skriva är uppslukande till den graden att jag, på en djup emotionell nivå, kunde känna med den psykologiska misshandeln som Kambili och Jaja gick igenom och dessutom kunde jag även inbilla mig själv att jag kunde RELATERA till deras upplevelser personligen. Att man ens kan göra så där genom litteratur är såå coolt (≧ᴗ≦✿)
Och faktumet att jag kan känna så här utan att Chimamanda ens använder sig av ord såsom 'förtryck', 'misshandel' dvs. språk som sätter ord på vad som händer i boken rakt på sak... wow. Alltså wow. Riktigt grymt.
Det här är första gången jag läser en bok som tar plats i Nigeria och speciellt Afrika, sedan Henning Mankells 'Eldens Hemlighet'. Uppfriskande att läsa om en miljö som inte tar plats eller centrerar västerländskt perspektiv och kultur.
Okej. Jag ska vara ärlig.
När jag först började läsa boken insåg jag hur svårt jag har för att läsa böcker på svenska. Det kändes torrt, tråkigt, orubbligt och bara allmänt grått. Under de första 50 sidorna undrade jag om jag någonsin skulle kunna läsa klart den här boken och jag ville så gärna läsa klart den för att den var en gåva från en kompis (S-O till Ayaat om du ser det här, du e bäst) men jag fortsatte bara i hopp om att boken skulle bli bättre. Och det blev den.
Precis när jag började sakna att läsa en bok som skulle göra det svårt att lägga ner den, plockade jag upp den här juvelen. Jag njöt av spänningen och känslan av att jag måste veta vad som händer härnäst konstant.
Chimamanda Ngozi Adicihies sätt att skriva är uppslukande till den graden att jag, på en djup emotionell nivå, kunde känna med den psykologiska misshandeln som Kambili och Jaja gick igenom och dessutom kunde jag även inbilla mig själv att jag kunde RELATERA till deras upplevelser personligen. Att man ens kan göra så där genom litteratur är såå coolt (≧ᴗ≦✿)
Och faktumet att jag kan känna så här utan att Chimamanda ens använder sig av ord såsom 'förtryck', 'misshandel' dvs. språk som sätter ord på vad som händer i boken rakt på sak... wow. Alltså wow. Riktigt grymt.
Det här är första gången jag läser en bok som tar plats i Nigeria och speciellt Afrika, sedan Henning Mankells 'Eldens Hemlighet'. Uppfriskande att läsa om en miljö som inte tar plats eller centrerar västerländskt perspektiv och kultur.
emotional
hopeful
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Complicated
Flaws of characters a main focus:
Yes
Content Warnings
Graphic: Child abuse, Death, Domestic abuse, Emotional abuse, Miscarriage, Physical abuse, Toxic relationship, Violence, Medical content, Religious bigotry, Death of parent, Murder, Colonisation, Classism
I love reading African writers. They tell stories nobody else can. I wonder if it's an innate skill that they naturally have.
Chimamanda's novel brings us to Nigeria, which makes me think that misogyny is still present. Or isn't it everywhere? The power of men over women, the control and dominance seen from the narrator's POV.
It also tackles the power of religion and how it can break or make a family. The ending is tragic, one that I did not anticipate, but Chimamanda is a great story teller now I am ready to find more books from her.
A novel can call out systemic problems. This one truly hit that spot. A revolutionary writing, one that I can use in my classes.
Chimamanda's novel brings us to Nigeria, which makes me think that misogyny is still present. Or isn't it everywhere? The power of men over women, the control and dominance seen from the narrator's POV.
It also tackles the power of religion and how it can break or make a family. The ending is tragic, one that I did not anticipate, but Chimamanda is a great story teller now I am ready to find more books from her.
A novel can call out systemic problems. This one truly hit that spot. A revolutionary writing, one that I can use in my classes.
challenging
emotional
sad
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Complicated
Flaws of characters a main focus:
Yes
Content Warnings
Graphic: Child abuse, Domestic abuse, Miscarriage, Toxic relationship, Violence, Religious bigotry, Murder, Colonisation
Minor: Adult/minor relationship, Blood
En bokcirkelbok, och en relativt passande sådan skulle jag tro. Diskussionstillfället får utvisa detta.
I don’t know. I keep going back and forth between two and three stories. It’s really slow. The story is good but let’s get on with it already. Ugh.
I did like the story. But it just took forever to get going then when it started to get going, it just stopped.
For example, “that’s when everything changed for good”. 100 pages later, nothing has changed.
I dunno. I’m just....I dunno.
I did like the story. But it just took forever to get going then when it started to get going, it just stopped.
For example, “that’s when everything changed for good”. 100 pages later, nothing has changed.
I dunno. I’m just....I dunno.
emotional
reflective
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Chimimanda Ngozi Adichi's voice is necessary and gorgeous. She portrayed so many vivid and contrasting emotions with such care and developed her characters fully. I did want more information on Father Amadi, and I would love to read what happens next, as these characters left me grasping for more.
challenging
dark
emotional
informative
reflective
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Complicated
Flaws of characters a main focus:
Yes
emotional
hopeful
reflective
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes