Reviews

La casa by Mats Strandberg

capnlinnius's review against another edition

Go to review page

4.0

Read in Swedish, so the review is in Swedish.

Om du har läst eller sett mycket film på ämnet övernaturligt och besatthet (av demoner/onda andar), så kommer ingenting att överraska dig här.

Men oavsett det så var det här en fantastisk berättelse om misstag, familj, och att förlåta både sig själv och andra, mer än det är en ren spökhistoria. Mycket och bra representation också, som jag känner speglar hur Sverige faktiskt ser ut! LGBTQIA, olika religioner, återhämtade missbrukare, utrikesfödda. Det enda som är en faktisk viktig del i berättelsen är Joels missbruk (och till en mycket mindre grad hans sexualitet), medan allt annat nämns i förbigående utan att kännas tvingat (t ex en muslim som tar en paus på jobbet för sin bönestund).

Förutom det är Strandbergs språk extremt lättläst, och passar utmärkt till den här typen av sidvändare. Det här är första gången jag läser något av honom, men jag är redan pepp på att läsa mer!

kieloo's review against another edition

Go to review page

dark sad tense slow-paced
  • Plot- or character-driven? Plot
  • Strong character development? It's complicated
  • Loveable characters? It's complicated
  • Diverse cast of characters? N/A
  • Flaws of characters a main focus? It's complicated

4.0


Expand filter menu Content Warnings

annasbookishbrew's review against another edition

Go to review page

3.0

Solides, atmosphärisches Horrorbuch. Dieses Buch hat das Rad keineswegs neu erfunden was Horrorliteratur angeht sondern sich an klassischen Storylines bedient. Definitiv ein sehr solides Buch für Fans von Gruselliteratur. Mir hätte das Buch wohl besser gefallen wenn der Autor noch mehr Nutzen vom Thema Bodyhorror gezogen hätte denn dieses Thema beherrscht er offensichtlich sehr gut.

indiqoblue's review against another edition

Go to review page

3.0

Jag är lite kluven till den här boken. Jag gillade huvudkaraktärernas bakgrundshistoria som man fick reda på mer och mer om. Jag tyckte också om att boken har tre perspektiv: Joel, Ninas och Tallskuggans. Det var speciellt att få läsa om en plats, typ, allvetande perspektiv. Dessutom tyckte jag om Strandbergs skrivsätt med att ibland radbryta tankar och liknande. Det kändes rimligt och realistiskt med de pauserna. Sedan tyckte jag om miljön – ett vårdboende. Vet inte varför, men jag har alltid tyckt om att läsa om hemtjänst och äldrevård?

Samtidigt störde jag mig på huvudkaraktärerna, främst Joel, som hela tiden gjorde märkliga val. Det var ibland svårt att bry sig om karaktärerna som var ganska problematiska. Jag har generellt svårt för att sympatisera med karaktärer som har problem. Dessutom tyckte jag att boken ibland blev otroligt överdriven och konstig. Fattar att det är skräck, men kanske är det inte riktigt för mig. Jag tyckte också att det blev väldigt överdramatiskt under upplösningen – tyvärr.

Men jag tyckte om att den är lättläst och svår att lägga ifrån sig. Jag läste hela boken på jobbet, och den distraherade mig från folk som pratade inne på biblioteket. Eftersom den är olik något jag tidigare har läst lär jag nog tänka på den i efterhand. Dock är jag arg på Strandberg för den sista sidan. Ni som vet ni vet.

eddiemunsonssecretbookshelf's review against another edition

Go to review page

4.0

Dieses Buch habe ich vom Fischer Verlag als Rezensionsexemplar bekommen. Vielen Dank dafür!
Allgemeines

Titel: Das Heim

Originaltitel: Hemmet

Autor: Mats Strandberg

Erscheinungsdatum: 24.10.2018

Verlag: Fischer TOR

Format: broschiertes Taschenbuch

Preis: 14,99 Euro

Seitenzahl: 448

ISBN: 978-3-596-70367-8

Link zum Verlag: Das Heim

Klappentext:

Zum ersten Mal seit zwanzig Jahren fährt Joel wieder in seine Heimatstadt, um seine demenzkranke Mutter zu pflegen. Nach ihrem Infarkt bringt Joel sie schweren Herzens im Seniorenheim unter. Schon bald verschlechtert sich Monikas Zustand dramatisch: Sie magert ab. Wird ausfallend. Und spricht dunkle Geheimnisse aus, von denen sie eigentlich nichts ahnen kann. Joel erkennt seine Mutter kaum noch wieder - und in ihm wächst die Gewissheit, dass etwas Böses sich den Weg in unsere Welt bahnt.


Inhalt

Joel Edlund kehrt in seine Heimat zurück und muss sich um seine demenzkranke Mutter kümmern. Die einfachste Lösung: Das Nebelfenn, ein Heim für ebensolche Menschen. Allerdings war das nicht alles. Monika - seine Mutter - verändert schnell ihre Persönlichkeit. Es passieren seltsame Dinge und gleichzeitig wird er von seiner Vergangenheit eingeholt. Er trifft auf seine alte Freundin Nina, welche mittlerweile als Pflegerin im Nebelfenn arbeitet und all die Geschehnisse hautnah miterlebt.


Meine Meinung

Für mich war es einer meiner ersten Thriller. Mein zweiter um genau zu sein. Mein Vater hat bereits "DIe Überfahrt" von diesem Autor gelesen und da ich was Neuerscheinungen angeht immer auf dem neusten Stand bin, wusste ich frühzeitig, dass nun sein zweiter Roman erscheint. Diesmal hat mich der Inhalt sofort fasziniert, vor allem aber das genial gestaltete Cover. Die Augen sind glänzend, während der Rest des Covers matt ist. Das Licht spiegelt sich und man fühlt sich von schwarzen Augen beobachtet. Auf der Buchmesse habe ich diese Augen bei einer Distanz von fünf Metern gesehen und war sofort total begeistert.

Nun mal zum Schreibstil. Er ist sehr besonders. Die Sätze oft kurz, manchmal fehlt ein Subjekt, welches in einem Satz davor zu finden ist. Aber man kann es so schnell lesen. Gleichzeitig ist das ganze Buch spannend. Von der ersten Seite an ist man in der Geschichte drin und obwohl nicht immer viel passiert, es ist dauerhaft spannend, denn man möchte unbedingt wissen, was die Lösung für all das ist. Ich war wirklich gefesselt. Manche könnte das nicht allzu hohe Tempo stören. Mich hat es das nicht, aber ich könnte mir den Kritikpunkt bei anderen durchaus vorstellen.

Eben weil man so viele offene Fragen hat, sowohl was Monika angeht, als auch die Vergangenheit von Nina und Joal, will man ständig weiterlesen. Die kurzen Kapitel von manchmal nur einer Seite und höchstens 8 machen das noch viel einfacher. Des Weiteren wird aus diversen Perspektiven geschrieben. Hauptsächlich Nina und Joel, zwischendurch aus der Sicht des Heims, wo über alles, was dort geschieht, berichtet wird. Als Leser bekommt man so Einblicke in alle Geschehnisse, was nicht bedeutet, dass man sonderlich viel mehr weiß und versteht. Manchmal findet man Zusammenhänge, die den Charakteren noch nicht klar sind, aber mich hat das nicht weiter gebracht.

Wichtig ist eine unterschwellige Message, die bei mir angekommen ist, nämlich die Krankheit Demenz, sowie die Arbeit als Altenpfleger. Ich persönlich habe schon Erfahrungen mit dieser Krankheit gemacht, sodass ich weiß wie schlimm das sein kann, aber die Beschreibungen in diesem Buch sind teilweise erschreckend. Ebenso die Arbeit als Pfleger. Einem ist oft nicht bewusst, wie anstrengend das sein muss. Außerdem auch, wie wichtig es ist, diese Menschen nicht allein zu lassen. Wie oft werden demenzkranke in ein Heim gegeben und Angehörige zeigen sich nie wieder? Öfter als man denkt. Es ist anstrengend, aber man sollte alte Menschen trotzdem nicht allein lassen. Die Demenz bildet in "Das Heim" eine wichtige Rolle, denn als Leser versucht man immer alle Geschehnisse auf Halluzinationen der Alten zu schieben, sich alles logisch zu erklären. Und bis zu einem gewissen Punkt weiß man gar nicht, ob es wirklich nur daran liegt oder eben nicht.

Ab der Mitte gibt es dann einen Punkt, wo man das Buch am liebsten nicht mehr aus der Hand legen möchte. Ab da weiß man zumindest ein Stück weit, was genau hinter all dem steckt und ein wenig mehr Action kommt hinzu. Insgesamt ist es aber eher ein atmospärisches Buch, gefüllt mit zwei wirklich gebrochenen Protagonisten. Die Vergangenheiten der beiden sind realistisch und mir hat es gefallen, wie erwachsen die beiden einfach waren. Bisher kenne ich als "dunkle Vergangenheit" nur das, was in New Adult Büchern kam, hier war das ein völlig anderes Niveau und ich war sehr zufrieden.

Ein kleiner Kritikpunkt ist das Ende. Aber irgenwie auch nicht. Für ein Ende war es nicht besonders spektakulär. Trotzdem hätte ich es mir nicht anders gewünscht. Es hat genau so gepasst, es war richtig so. Okay, auf der letzten Seite habe ich wirklich gedacht "bitte nicht", denn so richtig happy war das Ende nicht, aber es war einfach gut gewählt, es musste so sein. Man ist bei dem Ende eines Buches meist gewöhnt ein actionreiches und spektakuläres Finale präsentiert zu bekommen, hier war es eben nicht so. Ein klein wenig war es vorhersehbar. Nicht in diesem Ausmaß, aber ich hatte dieses Ende durchaus als Vermutung, war mir nur nicht sicher.


Kurze Übersicht

+ von der ersten bis zur letzten Seite spannend

+ kurze Kapitel, mehrere Perspektiven

+ vielschichte Protagonisten

+ aufklärerischer Touch über Demenz und Altenpflege

+ einzigartiger Schreibstil

+atmosphärischer Grusel

- das Ende war nicht so spektatkulär wie man es von einem Ende gewohnt ist

- das Tempo hätte etwas höher sein können


Fazit

Ich bin von dem Buch trotz allem sehr überzeugt und für einen Thriller-Anfänger ist es sehr gut. Es verdient 4/5 Sterne. Auf jeden Fall werde ich weitere Thriller lesen und auch sein anderes Buch. Ich empfehle es gerne weiter!

beataandersson's review against another edition

Go to review page

4.0

a very engaging and easy-to-read horror. the two main characters are easy to like, especially joel, a sad queer addict just RADIATING angst into the story which im always on board with. didn’t find it especially scary, i did read it during the day though so that might be why. horror-wise it was pretty classic, didnt really blow my mind. it was good to get me going though! 3.5/5 probably or a 4???

linnjbookis's review against another edition

Go to review page

3.0

Än en gång har jag försökt läsa en Mats Strandberg roman och jag kom igenom, men blev så trött i huvudet med alla karaktärer (det är onödigt för många karaktärer tycker jag och visserligen desto mer desto bättre säger man, men inte i dessa romaner som Strandberg skriver, önskar att det var färre helt enkelt). Smaken av skräck fanns dock och det är väldigt likt med romanen Färjan. Ack så var det knepigt att tycka om boken.

Huvudkaraktären Joel som är bög, före detta missbrukare och är lite barnslig trots sin höga ålder, uppvisar inga som helst hjältemod i boken, utan är bara störig i min mening. Visst är han huvudkaraktären men han kunde väl ansträngas till något bättre?!
Nina å andra sidan har en make hon inte är kär i, men som hon på något mirakulöst sätt ändå är tillsammans med och fått?! Och en son, som man bara får höra om i 1 sida?! Woow... Onödigt att ha med honom om han inte ens har en del i boken, visst var det graviditeten som splittrade Nina och Joels vänskap och framtid som musiker, men ändå!

Så en stor hög med blaska när det kommer till backstory i boken. Man hade seriöst kunnat skippa det och bara dykt djupare inom skräcken. Om det hade hänt mer läskiga saker på äldreboendet och sedan hade det hänt saker hos Nina och Joel, ja då hade det kanske blivit en bättre roman (i min åsikt). Nåja... jag har då inte njutit så värst över skräckromanerna Mats skriver, men hans barnbok (Monster i Natten) var i mina ögon en dunder succé och det är därför jag läst hans andra böcker, för att se vad som gjorde honom till en bra barnboksförfattare men en usel romanförfattare. I min åsikt då! Och mitt svar är att han skriver med för många synvinklar och har för många onödiga karaktärer. I en barnbok fungerar det på ett annat sätt. Visserligen fortfarande för många onödiga karaktärer (vilket kan ge en bild av att alla har en del i något, men i en roman blir det bara jobbigt att hålla reda på saker och ting). Slutligen. Jag hoppas inte på mer skräckromaner från Mats, utan mer barnböcker. Eller Fantasy...

Det ovan skrev jag väl någongång 2020-2021 och jag kan inte helt stå bakom det jag tänkte då. 2023 tänker jag mer objektivt att bara analysera vad jag gillar, ogillar och vad för genre berättelsen kan hamna i för ramar.

the_coycaterpillar_reads's review against another edition

Go to review page

4.0

The Home is a spectacular tale of mistakes, families and forgiveness. Nina and Joel haven’t seen each other in twenty years. Mistakes were made, and both blame the other for both their approach to life and what it become. This is a story that will have your heart aching and palpitating in equal measure. At points, it’s not healthy for the readers continuation of life – my favourite type of read!

This one hit home especially hard after having a career in nursing the elderly specialising in neurological disorders. Strandberg’s research was spot on and took me back in time to various nightshifts. It was a story I could fall back in time with.

Joel has returned to a small town in Sweden after trying to make it as a musician in Stockholm. His mother, Monika, has recently suffered a heart attack that resulted in her dying and having her heart restarted. She was alive, but her brain was starved of oxygen longer than anticipated, she now has dementia that is worsening at an alarming rate. He’s home but struggling to manage her care as her guardian. He makes the painful decision to transfer her care to Pineshade, a care home with a dubious rep.

The Home is great at giving us accurate intricates of the pressures and stresses of being a parental carer. We are introduced to Bjorn, Joel’s older brother who is wrapped up work, holidays and his own family obligations and doesn’t find the time to support his brother until much later in the storyline. Joel has had a difficult life to say the least, his brother not withstanding hasn’t helped to make him feel included. He’s had problems with drugs and struggled with his sexuality and coming back to Lyckered has exasperated it all over again.

The Home is a more complex story than just Joel caring for his mum. His anxieties play a major part nothing in this story is plain black vs white. The characters are multi-layered, and you need to strip back the layers of these characters to discover just how grey and unattached they are.

One thing that I absolutely loved about The Home is how Strandberg used the thinly veiled threat of mental illness to distract the reader, you don’t see the horror walking in in plain sight before it’s too late. Be prepared to doubt the things you are reading and seeing. This is a story that at its heart is about putting the past to rest.

Monika doesn’t take to living in Pineshade and during her moments of lucidity seems very worried, the other residents reflecting those worries. Is Monika’s new episodes and rapidly changing behaviour something to worry about or is it just the manifestation of dementia? Is the fact that staff members leaving and residents dying a mere coincidence or is something altogether malignant and sinister happening to Monika?

The Home is an intense and claustrophobic horror. The author excels at humanity and horror, a creeping sense of unease will have you addicted and wanting more.

hisghoulfriday's review against another edition

Go to review page

4.0

This was a fantastic slow burn horror story and was amazingly well researched. Just a heads up though, it does get a bit distressing at times, as it has a lot of heavy handed topics such as substance abuse, and having elderly parents who have dementia, and most of the story takes place at a nursing home.

The world building was absolutely incredible. I actually felt like I was at Pineshade with the other characters, there was times in the book where I was picturing myself walking down the halls with the main character, Joel and passing by all of residents. The characters were also fantastically well written despite the fact I didn't quite vibe with the main characters, they're all pretty unlikable, but I did like one of the Pineshade residents, Lillemor. She's obsessed with angels, she just seems like the sweetest person ever and it made me very sad that none of her family visited her throughout the course of the novel.

aureolin's review against another edition

Go to review page

dark emotional mysterious reflective medium-paced
  • Plot- or character-driven? A mix
  • Strong character development? It's complicated
  • Loveable characters? Yes
  • Diverse cast of characters? No
  • Flaws of characters a main focus? Yes

3.75