Scan barcode
inherentlysleepy's review against another edition
1.0
Dnf.
I really tried sticking to this book. But I can't. Still love Ishiguro, though. But this one was a big miss.
I really tried sticking to this book. But I can't. Still love Ishiguro, though. But this one was a big miss.
jasbah's review against another edition
dark
emotional
sad
slow-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.5
misosoupp31's review against another edition
emotional
reflective
medium-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
4.5
The narrator for this book was so good. Also, the book was so good. This would’ve been a 5 star except I think the book slowed down a bit in the middle. But the book ending and the beginning had me near tears and I can’t quite explain why
li_veiros's review against another edition
5.0
I loved this book. I'm sure that I would have finished it incredibly quickly if I had had the chance. The story is touching and increasingly complex. The writing is good enough to completely capture you after just a couple sentences, even if you haven't picked up the book in days.
janzyface's review against another edition
adventurous
dark
mysterious
tense
medium-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
5.0
lancefestivalen's review against another edition
4.0
Jag har halkat in på ödesmättade vandringar genom dödsskuggans bildliga dal med början (såvitt jag kan erinra mig) i Cormac McCarthys [b:Vägen|7121650|Vägen|Cormac McCarthy|https://i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1344115878l/7121650._SY75_.jpg|3355573] och sedan via hans [b:Outer Dark|40471|Outer Dark|Cormac McCarthy|https://i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1356452527l/40471._SY75_.jpg|791775] och Flannery O'Connors [b:Ta himmelriket med våld|32055131|Ta himmelriket med våld|Flannery O'Connor|https://i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1473957526l/32055131._SY75_.jpg|1510479] till denna - Kazuo Ishiguros "Begravd Jätte". Samma grepp, men ganska olika berättelser och teman.
Den sammanlagda behållningen med Ishiguros roman är den krypande oro som omger huvudpersonerna och egentligen hela världen omkring dem. Kanske är det alltför lätt att dra dylika paralleller i dagsläget, då artiklar om vår egen framtid illustreras med bilder från filmatiseringen av just McCarthys "Vägen" eller andra apokalyptiska vyer, och många av de frågor som dryftas längs vägen går är som gjorda (självklart är de det) att lyfta ut och placera i vår verkliga samtid. Det bjuder in till reflektion.
Det är dystert. Ögonblicket har redan passerat och alla vi möter är föga mer än rester av vad som varit. Dimman ligger tät, såväl bokstavligen som bildligt, och är en fras jag själv använt mig av om min egen samtid. Är det egentligen så orimligt att jag reagerar så starkt, sett till detta? Det till del delade bildspråket och känslan av en undergång som redan ägt rum, men ännu inte nått oss. Som en slocknad sol.
Allt detta och ett slut, vars sista rader slår som en knytnäve i bröstet. Jag är golvad.
2020: Läser om den främst för att slutet, som slog som en knytnäve vid första läsningen. lämpligt nog har försvunnit in i den glömskans dimma som omger boken. Dialogen känns nu närmast outhärdligt uppstyltad, även om den säkerligen har sin tänkta funktion som del av en sagolik helhet.
Jag finner att jag funderar över det här med att lära av historien - Ishiguro målar ju upp en riskfylld bild av detta; eller om det handlar om faran i att låta gamla sår läka av sig själva med konsekvensen att de endast täcks av en tunn hinna ny hud. Att påminna om historiens ondskap innebär ju också att än en gång låta sig färdas längs den väg som ledde till denna ondskap - och har vi verkligen garantier för att vi inte denna gång låter oss hänföras som de som följt vägen en gång gjort? Vågar vi ta risken, som Wistan? Eller finns det något av Gawain i oss? Som hellre låter gjort vara gjort - men som istället riskerar att bli stående vid vägkanten och sakta rosta.
Att läsa boken igen gör det möjligt att läsa den från utsidan. Med mer kritiska ögon. Det är hur jag än vänder och vrider på det - trots det jag skriver ovan - till bokens nackdel. Samtidigt får jag ändå knytnävsslaget i bröstet på slutet även denna gång. I den absolut sista meningen. Som dröjer sig kvar och gör det svårt att andas för ett ögonblick eller två innan den än en gång bleknar och försvinner i dimman.
Mäktigt. Och en bekräftelse på Ishiguros habila författarskap.
Den sammanlagda behållningen med Ishiguros roman är den krypande oro som omger huvudpersonerna och egentligen hela världen omkring dem. Kanske är det alltför lätt att dra dylika paralleller i dagsläget, då artiklar om vår egen framtid illustreras med bilder från filmatiseringen av just McCarthys "Vägen" eller andra apokalyptiska vyer, och många av de frågor som dryftas längs vägen går är som gjorda (självklart är de det) att lyfta ut och placera i vår verkliga samtid. Det bjuder in till reflektion.
Det är dystert. Ögonblicket har redan passerat och alla vi möter är föga mer än rester av vad som varit. Dimman ligger tät, såväl bokstavligen som bildligt, och är en fras jag själv använt mig av om min egen samtid. Är det egentligen så orimligt att jag reagerar så starkt, sett till detta? Det till del delade bildspråket och känslan av en undergång som redan ägt rum, men ännu inte nått oss. Som en slocknad sol.
Allt detta och ett slut, vars sista rader slår som en knytnäve i bröstet. Jag är golvad.
2020: Läser om den främst för att slutet, som slog som en knytnäve vid första läsningen. lämpligt nog har försvunnit in i den glömskans dimma som omger boken. Dialogen känns nu närmast outhärdligt uppstyltad, även om den säkerligen har sin tänkta funktion som del av en sagolik helhet.
Jag finner att jag funderar över det här med att lära av historien - Ishiguro målar ju upp en riskfylld bild av detta; eller om det handlar om faran i att låta gamla sår läka av sig själva med konsekvensen att de endast täcks av en tunn hinna ny hud. Att påminna om historiens ondskap innebär ju också att än en gång låta sig färdas längs den väg som ledde till denna ondskap - och har vi verkligen garantier för att vi inte denna gång låter oss hänföras som de som följt vägen en gång gjort? Vågar vi ta risken, som Wistan? Eller finns det något av Gawain i oss? Som hellre låter gjort vara gjort - men som istället riskerar att bli stående vid vägkanten och sakta rosta.
Att läsa boken igen gör det möjligt att läsa den från utsidan. Med mer kritiska ögon. Det är hur jag än vänder och vrider på det - trots det jag skriver ovan - till bokens nackdel. Samtidigt får jag ändå knytnävsslaget i bröstet på slutet även denna gång. I den absolut sista meningen. Som dröjer sig kvar och gör det svårt att andas för ett ögonblick eller två innan den än en gång bleknar och försvinner i dimman.
Mäktigt. Och en bekräftelse på Ishiguros habila författarskap.
kellytsak's review against another edition
4.0
The Buried Giant is an intriguing book set in Britan after the life of King Arthur and follows a couple of elderly Brittons, Axl and Beatrice who suffering in their own community particularly without candles set off in to meet with their son who they have not seen for many years. Their journey although not long is tummultuous and frought with danger but the two seem to take it all in their stride. Along their journey they meet a host of interesting characters who alter their journey at multiple points. Their journey is made harder by the presence of a mist which makes all of the inhabitants of the land forgetful of their past recent and distant.
This book touches on darker tones such as death, memory loss, aging and war. The book is wonderfully written and makes it able for the reader to visualise each and every scene and feel as if they are truly there. Having not read any of the authors previous works I cannot compare this book to any of the previous, but am glad to have read the book. The ending was quite sad and I sort of saw it coming earlier in the book, although I have no problem with what happens. This book is magical and wonderus read none the less and would definetly recommend reading it.
I would like to thank The Reading Room and the publisher for my free advanced reading copy.
This book touches on darker tones such as death, memory loss, aging and war. The book is wonderfully written and makes it able for the reader to visualise each and every scene and feel as if they are truly there. Having not read any of the authors previous works I cannot compare this book to any of the previous, but am glad to have read the book. The ending was quite sad and I sort of saw it coming earlier in the book, although I have no problem with what happens. This book is magical and wonderus read none the less and would definetly recommend reading it.
I would like to thank The Reading Room and the publisher for my free advanced reading copy.
azc's review against another edition
adventurous
challenging
slow-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.75
madisus's review against another edition
dark
emotional
mysterious
reflective
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Loveable characters? Yes
4.0