You need to sign in or sign up before continuing.
Take a photo of a barcode or cover
4.08 AVERAGE
4.08 AVERAGE
challenging
reflective
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
emotional
lighthearted
reflective
relaxing
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
reflective
relaxing
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Complicated
Den här klev in i mitt liv för att jag behövde förstå en viss facklitteratur om opålitliga författare. Jag förväntade mig en Patrick Bateman ifrån American Psycho men fick en underbart frustrerande butler från England som visserligen var väldigt opålitlig, men inte på det showiga, storslagna sättet jag trott. Stevens, romanens berättare, är sååååååå välkonstruerad. Här har vi en jävla ✨karaktär✨.
Har läst Klara och solen av Ishiguro tidigare och han är en författare vars hantverk verkligen är min dröm. Han lyckas fördela just precis tillräckligt med information hela tiden, delge just precis rätt mängd data så man som läsare kan hänga med men ändå vill nosa sig vidare. Det är narrativt sett perfektion, jag har aldrig stött på någon som lyckas lika bra med detta.
Ska sägas att jag hade svårt för karaktären Stephens berättarstil till en början: väldigt långrandig, väldigt vad jag skulle kalla brittiskt babbel. Men jag kom som in i lunken till slut och vandrade in i den här road trip-berättelsen som dolde så många olika lager av mänsklighet och relationer. Åh.
Läste också senare delen av boken i offentligt rum, med min kompis som redan läst den alldeles intill mig. Var tvungen att lägga ifrån mig boken för en stund för att fråga: "kommer jag börja gråta över den här dumme gamle mannen?" Svaret var förstås ja.
Har läst Klara och solen av Ishiguro tidigare och han är en författare vars hantverk verkligen är min dröm. Han lyckas fördela just precis tillräckligt med information hela tiden, delge just precis rätt mängd data så man som läsare kan hänga med men ändå vill nosa sig vidare. Det är narrativt sett perfektion, jag har aldrig stött på någon som lyckas lika bra med detta.
Ska sägas att jag hade svårt för karaktären Stephens berättarstil till en början: väldigt långrandig, väldigt vad jag skulle kalla brittiskt babbel. Men jag kom som in i lunken till slut och vandrade in i den här road trip-berättelsen som dolde så många olika lager av mänsklighet och relationer. Åh.
Läste också senare delen av boken i offentligt rum, med min kompis som redan läst den alldeles intill mig. Var tvungen att lägga ifrån mig boken för en stund för att fråga: "kommer jag börja gråta över den här dumme gamle mannen?" Svaret var förstås ja.
This is such a wonderful piece of writing. Even though I knew the film and knew that I would love this it didn't cease to surprise me. The story, so decently told shows all the things I love about Ishiguros writing, especially his skill to convey informations through impressions that are only subtly hinted. You are not told what to believe, but decent unbiased descriptions make the reader feel and understand so much more than the story seems to tell in the beginning. Especially the last chapter was so deeply moving that I can honestly say that -though I enjoyed the other two books of his I read till now- this is my favorite by far.
emotional
hopeful
reflective
slow-paced
Plot or Character Driven:
N/A
Strong character development:
N/A
Loveable characters:
N/A
Diverse cast of characters:
N/A
Flaws of characters a main focus:
N/A
I’m so glad I kept going with this because book because the first hundred or so pages were a little hard to get through but I ended up really loving it. The character of Stevens is actually kind of funny (maybe unintentionally?) and it was interesting to see his realisations and regrets throughout the book. It is kind of trying in the beginning because there’s a lot of stuff that gets written about that you’re just like “okay and…?” but then it becomes kind of addictive and way more engaging. The ending was pretty sad but also hopeful at the same time.
reflective
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
emotional
funny
inspiring
reflective
sad
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
A bit slow at first but picked up towards the end. Very interesting message and I hope I’m never consumed in work like that holy eff. Anyway, tell the people you love that you love them
emotional
hopeful
reflective
sad
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
No
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes