You need to sign in or sign up before continuing.
Take a photo of a barcode or cover
3.73 AVERAGE
3.73 AVERAGE
adventurous
challenging
informative
inspiring
mysterious
reflective
sad
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
Fun book and pretty ambitious! As a climber I wish he consulted a climber on the climbing scene lol
Intrigued by the idea of DNA and genetic modification and how that can affect our world. And really admire the author for his creativity and what had to be massive amounts of scientific research. But the latter lost me and it was such a big part of the book, hence the 2-star review. I loved Dark Matter and Recursion though and will definitely keep reading Blake Crouch.
1. plot - 5
2. characters - 3
3. setting - 4
4. writing style - 3
5. pacing - 2
6. themes - 4
7. originality - 5
8. emotional impact - 2
9. overall enjoyment - 3
10. ending - 3
average = 3.4
average = 3.4
Ville VERKLIGEN tycka om den :((((.
Gillade dark matter och gillade recursion även om de är väldigt lika motiv + teman (VÄLDIGT LIKA). Jag hoppades därför att jag inte skulle ha några problem med att den här på ytan också hade precis likadana drag som de tidigare två böckerna. Som tur är var det det minsta problemet... Det kändes visserligen lite mer kreativt att en man i tidiga medelåldern med fru och en tonårsdotter hamnar i en situation där han inte kan/får vara med sin familj på grund av ~sci-fi plot~ och att han eller världen omkring honom i slutändan förändrats för mycket för att kunna återvända till det hem han byggt sitt liv kring. Samma story olika vetenskapliga discipliner (kvantfysik, vr/minnesmodifikation, genterapi).
Så även om det känns som om varje bok är skapad för att Blake Crouch läste en ny artikel i Nature och fick panik är han BRA på det han gör. Crouch bästa förmåga (enligt mig) är att skriva rörande scener där fadern reflekterar över sin relation till familjen alt möten mellan fadern och och familjen när handlingens kaos någorlunda är över. Formeln funkar och tillsammans med ett otroligt quick pace sätt att skriva (korta stycken, korta meningar, många radbrytningar) är hans böcker lätta att sluka.
Men... Upgrade...
Jag tror jag har lyckats hitta två problem som står ut mest för mig. 1. Jag kände mig dumförklarad under majoriteten av boken (troligen mitt fel) 2. För mig är den CENTRALA frågan/konflikten i boken inte något jag måste tampas med, det är så SJÄLVKLART och har en sån UPPENBAR förklaring att det bara kändes helt meningslöst. (sen har jag också lite kritik kring "plot holes" eller i alla fall aspekter av Logans handlande som jag absolut inte förstår).
1. SÅ, jag förstår att den här boken är för allmänheten!! Jag är inte dum!! Men det tog upp så mycket tid av att förklara genetiska koncept som jag lärde mig i ettan på gymnasiet!!!!!! Det var så tröttsamt!!! Jag ville verkligen ignorera det men det gick verkligen inte. Rullade ögonen varje gång... Den här bristen tar jag helt på mig själv, det är ändå ett komplicerat område och folk kanske vill förstå men också,,,,, du kan ha rätt i vetenskapen utan att behöva dryga ut boken med att förklara att du faktiskt vet vad du pratar om... Jag tror faktiskt flytet hade blivit bättre om vissa saker bara fick förstås genom kontext och inte en teknisk förklaring.
Sen störde jag mig också på att han i slutet insisterade med att benämna alla muskler med dess latinska namn OCH skriva typ "(calf muscle)".... Varför??? Ska jag kunna det?? Vad spelar det för roll?? Skriv bara texten så den är begriplig från första början om du ändå är beredd att skriva det på engelska. Det här är verkligen ingen stor grej men i kombo med det nämnt ovan blev jag orimligt irriterad.
2. Jag förstår faktiskt inte hur Miriam Ramsey kunde komma till slutsatsen att mänskligheten skulle lösa sina problem om alla bara blev "smartare". Jag köper inte det. Är inte folk medvetna om att vi HAR KAPACITET ATT FIXA PROBLEM I VÄRLDEN men på grund av att folk är aktivt intresserade av att värna mer om sina egna intressen är motståndet till dessa framsteg och lösningar ENORMT. Om ALLA blev smartare skulle det ju vara precis som om ingen blev det?? Jag förstår att Blake Crouch tydligen behövde arbeta igenom det här konceptet men jag behövde verkligen inte läsa en 340 sidor lång bok som förklarade något jag redan vet.
Dessutom tycker jag det var så TRÖTTSAMT om att alla karaktärer var överens om att mänskligheten inte har mer än 100 år kvar. Även när de blev uppgraderade ÅTERUPPREPADES det att "även nu med min förbättrade mentala kapacitet kan jag se att mänskligheten är dödsdömd". Ja ja ja ja ja ja,,,, jag fucking fattar men jag kanske inte håller med. Eller snarare jag tycker inte "undergång" är ett produktivt sätt att diskutera mänsklighetens framtid. Kanske var en dålig ide att läsa the anthropocene reviewed precis innan....
Nu orkar jag inte skriva så mycket mer MEN jag måste nämna, VARFÖR I HELVETE VÄNTADE LOGAN I ETT ÅR INNAN HAN BERÄTTADE FÖR EDWIN OM KARA????????? HAN VAR JU FÖR FAN INTE SVÅRÖVERTYGAD!!!! HAN HADE JU BEVIS???? snälla någon jag blev så lack. Han verkligen bara chillade i ett år.
Och på tal om det, att Kara behövde en virolog??? Varför det?? Kan hon inte bara lära sig?? Är inte det grejen med uppgraderingen??
Hade hellre att boken reflekterade mer över hur ett samhälle med helt uppgraderade männsikor skulle funka.
Summan av kardemumman är att jag inte håller med om mycket i boken, var frustrerad av mycket av läsningen, i slutändan fällde några motvilliga tårar för även om Logan var jävligt osympatisk majoriteten av boken (lite med mening men det hade kunnat göras bättre ändå!!) träffar som sagt alltid scenen där pappan får träffa sin dotter igen lika hårt. Psykoanalysera inte för mycket.
Ville tycka om den mer men om jag skulle läsa en ganska pessimistisk bok om mänsklighetens förfall vill jag hellre läsa om Hummingbird Salamander.
Gillade dark matter och gillade recursion även om de är väldigt lika motiv + teman (VÄLDIGT LIKA). Jag hoppades därför att jag inte skulle ha några problem med att den här på ytan också hade precis likadana drag som de tidigare två böckerna. Som tur är var det det minsta problemet... Det kändes visserligen lite mer kreativt att en man i tidiga medelåldern med fru och en tonårsdotter hamnar i en situation där han inte kan/får vara med sin familj på grund av ~sci-fi plot~ och att han eller världen omkring honom i slutändan förändrats för mycket för att kunna återvända till det hem han byggt sitt liv kring. Samma story olika vetenskapliga discipliner (kvantfysik, vr/minnesmodifikation, genterapi).
Så även om det känns som om varje bok är skapad för att Blake Crouch läste en ny artikel i Nature och fick panik är han BRA på det han gör. Crouch bästa förmåga (enligt mig) är att skriva rörande scener där fadern reflekterar över sin relation till familjen alt möten mellan fadern och och familjen när handlingens kaos någorlunda är över. Formeln funkar och tillsammans med ett otroligt quick pace sätt att skriva (korta stycken, korta meningar, många radbrytningar) är hans böcker lätta att sluka.
Men... Upgrade...
Jag tror jag har lyckats hitta två problem som står ut mest för mig. 1. Jag kände mig dumförklarad under majoriteten av boken (troligen mitt fel) 2. För mig är den CENTRALA frågan/konflikten i boken inte något jag måste tampas med, det är så SJÄLVKLART och har en sån UPPENBAR förklaring att det bara kändes helt meningslöst. (sen har jag också lite kritik kring "plot holes" eller i alla fall aspekter av Logans handlande som jag absolut inte förstår).
1. SÅ, jag förstår att den här boken är för allmänheten!! Jag är inte dum!! Men det tog upp så mycket tid av att förklara genetiska koncept som jag lärde mig i ettan på gymnasiet!!!!!! Det var så tröttsamt!!! Jag ville verkligen ignorera det men det gick verkligen inte. Rullade ögonen varje gång... Den här bristen tar jag helt på mig själv, det är ändå ett komplicerat område och folk kanske vill förstå men också,,,,, du kan ha rätt i vetenskapen utan att behöva dryga ut boken med att förklara att du faktiskt vet vad du pratar om... Jag tror faktiskt flytet hade blivit bättre om vissa saker bara fick förstås genom kontext och inte en teknisk förklaring.
Sen störde jag mig också på att han i slutet insisterade med att benämna alla muskler med dess latinska namn OCH skriva typ "(calf muscle)".... Varför??? Ska jag kunna det?? Vad spelar det för roll?? Skriv bara texten så den är begriplig från första början om du ändå är beredd att skriva det på engelska. Det här är verkligen ingen stor grej men i kombo med det nämnt ovan blev jag orimligt irriterad.
2. Jag förstår faktiskt inte hur Miriam Ramsey kunde komma till slutsatsen att mänskligheten skulle lösa sina problem om alla bara blev "smartare". Jag köper inte det. Är inte folk medvetna om att vi HAR KAPACITET ATT FIXA PROBLEM I VÄRLDEN men på grund av att folk är aktivt intresserade av att värna mer om sina egna intressen är motståndet till dessa framsteg och lösningar ENORMT. Om ALLA blev smartare skulle det ju vara precis som om ingen blev det?? Jag förstår att Blake Crouch tydligen behövde arbeta igenom det här konceptet men jag behövde verkligen inte läsa en 340 sidor lång bok som förklarade något jag redan vet.
Dessutom tycker jag det var så TRÖTTSAMT om att alla karaktärer var överens om att mänskligheten inte har mer än 100 år kvar. Även när de blev uppgraderade ÅTERUPPREPADES det att "även nu med min förbättrade mentala kapacitet kan jag se att mänskligheten är dödsdömd". Ja ja ja ja ja ja,,,, jag fucking fattar men jag kanske inte håller med. Eller snarare jag tycker inte "undergång" är ett produktivt sätt att diskutera mänsklighetens framtid. Kanske var en dålig ide att läsa the anthropocene reviewed precis innan....
Nu orkar jag inte skriva så mycket mer MEN jag måste nämna, VARFÖR I HELVETE VÄNTADE LOGAN I ETT ÅR INNAN HAN BERÄTTADE FÖR EDWIN OM KARA????????? HAN VAR JU FÖR FAN INTE SVÅRÖVERTYGAD!!!! HAN HADE JU BEVIS???? snälla någon jag blev så lack. Han verkligen bara chillade i ett år.
Och på tal om det, att Kara behövde en virolog??? Varför det?? Kan hon inte bara lära sig?? Är inte det grejen med uppgraderingen??
Hade hellre att boken reflekterade mer över hur ett samhälle med helt uppgraderade männsikor skulle funka.
Summan av kardemumman är att jag inte håller med om mycket i boken, var frustrerad av mycket av läsningen, i slutändan fällde några motvilliga tårar för även om Logan var jävligt osympatisk majoriteten av boken (lite med mening men det hade kunnat göras bättre ändå!!) träffar som sagt alltid scenen där pappan får träffa sin dotter igen lika hårt. Psykoanalysera inte för mycket.
Ville tycka om den mer men om jag skulle läsa en ganska pessimistisk bok om mänsklighetens förfall vill jag hellre läsa om Hummingbird Salamander.
challenging
dark
mysterious
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
Plot
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
Blake Crouch’s Upgrade is another fast, brainy, action-packed entry in his growing list of science fiction thrillers, though it does not quite reach the heights of Dark Matter. Where that earlier book was both a mind-bender and an emotional gut punch, Upgrade feels more like a sleek, high-octane ride, a solid Limitless-style outing that dives headfirst into gene editing, viral vectors, and the question of what it means to enhance humanity. As always, Crouch writes with cinematic flair, mixing scientific jargon with the momentum of a blockbuster thriller. If you are a sucker for genetic modification stories, this one scratches that itch with energy to spare.
What makes the book work is the way Crouch takes a familiar trope and makes it feel fresh, grounding it in near-future plausibility and weaving in themes of family, ethics, and unintended consequences. There are shades of pandemic influence here too, as Covid-era anxieties about man-made viruses bleed into the story’s darker turns. The “upgrade” concept itself is compelling, and there are clever nods to ideas like empathy-enhancing viruses that deserve deeper exploration. Still, the novel never quite transcends its action-thriller shell. It entertains thoroughly but does not hit the same emotional or philosophical resonance as Crouch’s best work. In the end, Upgrade is a smart, propulsive, and fun read, even if it falls short of brilliant. For fans of Crouch or anyone craving science fiction with a heavy dose of adrenaline, it is absolutely worth picking up.
What makes the book work is the way Crouch takes a familiar trope and makes it feel fresh, grounding it in near-future plausibility and weaving in themes of family, ethics, and unintended consequences. There are shades of pandemic influence here too, as Covid-era anxieties about man-made viruses bleed into the story’s darker turns. The “upgrade” concept itself is compelling, and there are clever nods to ideas like empathy-enhancing viruses that deserve deeper exploration. Still, the novel never quite transcends its action-thriller shell. It entertains thoroughly but does not hit the same emotional or philosophical resonance as Crouch’s best work. In the end, Upgrade is a smart, propulsive, and fun read, even if it falls short of brilliant. For fans of Crouch or anyone craving science fiction with a heavy dose of adrenaline, it is absolutely worth picking up.
adventurous
challenging
dark
emotional
mysterious
sad
tense
medium-paced
Blake Crouch. I want to interview you. Your books are so thought provoking and I can't fathom how you research and write your books. This book is all about an upgrade to humans, and I couldn't put it down. Only critique is wishing to understand the relationship between Kara and her mom, to better understand Kara's decisions. But still definitely an outstanding book.
This is the second Blake Crouch novel I have read, and I loved them both. The first was "Dark Matter," and "Upgrade" had the same intensity and focus that I loved about the first.
I would classify them both as science fiction adventure novels, and they cover the gamut of some of the most current science and incorporate that into a page-turning adventure story.
Mr. Crouch does an excellent job of making his protagonists human, and you gain a deep empathy for the characters. This particular story was perfect because the main character has to shut down much of the emotional side of his personality after undergoing his transformation. The resolution of this dilemma was very well done and contributed generously to the overall story!
For those who love science fiction and how the interplay of what we are learning today might affect us and also love the action-adventure genre, I highly recommend "Upgrade"! I enjoyed this book so much that I immediately downloaded "Recursion" from my local library and will start immediately!
I would classify them both as science fiction adventure novels, and they cover the gamut of some of the most current science and incorporate that into a page-turning adventure story.
Mr. Crouch does an excellent job of making his protagonists human, and you gain a deep empathy for the characters. This particular story was perfect because the main character has to shut down much of the emotional side of his personality after undergoing his transformation. The resolution of this dilemma was very well done and contributed generously to the overall story!
For those who love science fiction and how the interplay of what we are learning today might affect us and also love the action-adventure genre, I highly recommend "Upgrade"! I enjoyed this book so much that I immediately downloaded "Recursion" from my local library and will start immediately!
adventurous
dark
reflective
sad
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
Plot
Strong character development:
No
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Complicated