Scan barcode
nicksversion's review
emotional
hopeful
informative
inspiring
mysterious
reflective
relaxing
sad
fast-paced
5.0
ggkim1's review against another edition
thought it’d be a dictionary of truly existing words, not made-up
srija's review
5.0
This was refreshing and I've never felt so seen. My copy of this book has a ton of tabs <3
cat_book_lady's review
5.0
If I could give this book 10 stars, I would. This has to be the most unique, powerful, BEAUTIFUL book I have read in a fairly long time. This author takes the origins of two words and combines it into one, then writes a deeply philosophical scenario that applies to our everyday lives. I could only read a bit at a time because I had to put the book down and soak in the meaning of each entry, letting the words wash over my soul. My words simply cannot do this book justice.
sevenseventeen's review
adventurous
dark
funny
informative
inspiring
lighthearted
mysterious
reflective
slow-paced
5.0
tilda_bernhardt's review
5.0
kunde bara läsa några sidor i taget för att hinna ta in allt. sen dela det med andra för plötsligt var det för mycket att bära själv
”occhiolism” - insikten i hur begränsade våra sinnen är. alla ljud vi inte kan uppfatta, lukterna vi aldrig kommer känna, hur hjärnan fyller i de blanka hålen med egna fantasier
”lyssamania” - rädslan av att någon är arg på dig. alltid förberedd på en utskällning, en utfrågning eller att bli ignorerad en dag, för anledningar du inte förstår
”indosentia” - rädslan i att dina känslor, det där magiska och mystiska eller så fruktansvärt smärtsamma, kan förklaras som rent biologiska. reducerade till hormoner, neuroner, en dålig natts sömn eller en diagnos på ett papper
”falesia” - insikten i att någon annans betydelse för dig, och din betydelse för dem, inte behöver vara lika. den du är kär i kanske bara ser dig som en vän. du kanske är en förebild till någon vars existens du inte vet om. den bästa kompisen som spelar en huvudroll i ditt liv, har dig som en utbytbar sidokaraktär i sitt
”pâro” - känslan av att allt du gör på något sätt är fel. det finns inget du kan äta som faktiskt är nyttigt, inget du kan säga som inte är problematiskt och inget sätt att uppfostra dina barn som inte kommer lämna dem traumatiserade
”zenosyne” - känslan av att tiden bara går fortare. varje år försvinner snabbare, varje dag blir kortare. den tionde sommaren kändes som en evighet medans den här knappt hann börja. plötsligt fyller du trettio och vet fortfarande inte vad du ska göra. en morgon vaknar du och kollar ner på beniga fingrar, möter ett skrynkligt ansikte i spegeln och undrar vart det enda livet du någonsin hade tog vägen
den är melankolisk, i alla fall för mig, och jag drunknar lätt i existensens absurditet. men det finns en tröst i att vi alla sitter i samma båt. kanske om man visste hur man pratade om det, hade man inte känt sig så ensam. därför blir orden betydelsefulla
”occhiolism” - insikten i hur begränsade våra sinnen är. alla ljud vi inte kan uppfatta, lukterna vi aldrig kommer känna, hur hjärnan fyller i de blanka hålen med egna fantasier
”lyssamania” - rädslan av att någon är arg på dig. alltid förberedd på en utskällning, en utfrågning eller att bli ignorerad en dag, för anledningar du inte förstår
”indosentia” - rädslan i att dina känslor, det där magiska och mystiska eller så fruktansvärt smärtsamma, kan förklaras som rent biologiska. reducerade till hormoner, neuroner, en dålig natts sömn eller en diagnos på ett papper
”falesia” - insikten i att någon annans betydelse för dig, och din betydelse för dem, inte behöver vara lika. den du är kär i kanske bara ser dig som en vän. du kanske är en förebild till någon vars existens du inte vet om. den bästa kompisen som spelar en huvudroll i ditt liv, har dig som en utbytbar sidokaraktär i sitt
”pâro” - känslan av att allt du gör på något sätt är fel. det finns inget du kan äta som faktiskt är nyttigt, inget du kan säga som inte är problematiskt och inget sätt att uppfostra dina barn som inte kommer lämna dem traumatiserade
”zenosyne” - känslan av att tiden bara går fortare. varje år försvinner snabbare, varje dag blir kortare. den tionde sommaren kändes som en evighet medans den här knappt hann börja. plötsligt fyller du trettio och vet fortfarande inte vad du ska göra. en morgon vaknar du och kollar ner på beniga fingrar, möter ett skrynkligt ansikte i spegeln och undrar vart det enda livet du någonsin hade tog vägen
den är melankolisk, i alla fall för mig, och jag drunknar lätt i existensens absurditet. men det finns en tröst i att vi alla sitter i samma båt. kanske om man visste hur man pratade om det, hade man inte känt sig så ensam. därför blir orden betydelsefulla
vibeke_hiatt's review
3.0
I vacillated between 3 and 4 stars for this book. There are parts I love and others that are just ok. Seeing other reviews, I don't think my 3 stars will hurt the book.
More than just a dictionary, this is a work of poetic prose essays with occasional forays into opinion and philosophy. Once I got over the thoughts that I needed to memorize the words as new vocabulary, it was refreshing to see just how common my lonely feelings are. Sometimes, though, the atheistic existential threads exacerbated my anxiety and depression, leaving me with a sense of hopelessness. I'm choosing to focus on the playful aspects of the book and I believe many of these words should be introduced into everyday conversations.
I will say, what Koenig refers to as looseleft, my own friends and I called bibliocholy (the bittersweet feeling when you reach the end of a great book) about 15 years ago. I like our word better.
More than just a dictionary, this is a work of poetic prose essays with occasional forays into opinion and philosophy. Once I got over the thoughts that I needed to memorize the words as new vocabulary, it was refreshing to see just how common my lonely feelings are. Sometimes, though, the atheistic existential threads exacerbated my anxiety and depression, leaving me with a sense of hopelessness. I'm choosing to focus on the playful aspects of the book and I believe many of these words should be introduced into everyday conversations.
I will say, what Koenig refers to as looseleft, my own friends and I called bibliocholy (the bittersweet feeling when you reach the end of a great book) about 15 years ago. I like our word better.