Scan barcode
jstroem's review against another edition
5.0
Det är något med Khemiris språk som går rakt in i en. Khemiris prosa innefattar inte rader som man stryker under, det snarare är ett språk som greppar tag i en och inte släpper en lös. Jag har uppskattat alla hans böcker, men det var något med Pappaklausulen som väckte en obehaglig igenkänning i mig. Vissa karaktärer kan jag relatera till, vissa karaktärer kan jag se i människor i min omgivning, och det skrämde livet ur mig. I princip alla karaktärer är mer eller mindre osymatiska och svåra att tycka om, och det är just det som är så genialiskt. Khemiri visar de mörka sidor som finns i oss alla och som vi inte vill erkänna, och just det som kan få oss att säga "jag vet inte vad det är, men något hos den personen klickar inte med mig" om andra människor, när vi egentligen vet vad det är men inte vill artikulera det. Boken belyser hur lätt vi kritiserar andra, och hur vi kan vara självkritiska men ofta har en bild av oss själva som martyrer.
Jag var tvungen att lägga ner Pappaklausulen flera gånger för att den fick mig att må så dåligt, och jag kan inte komma ihåg när det hände mig senast. Helt otroligt.
Jag var tvungen att lägga ner Pappaklausulen flera gånger för att den fick mig att må så dåligt, och jag kan inte komma ihåg när det hände mig senast. Helt otroligt.
sophiakr's review against another edition
4.0
Ingen skriver som Khemiri. Även om hans berättelser handlar om tunga, svåra ämnen så känns hans böcker som en varm filt runt kroppen. Pappaklausulen är en vacker, drabbande och rolig (!) berättelse om familj.
tibbelbibbel's review against another edition
5.0
Först kunde jag inte lägga ifrån mig den för att språket var så fint, och sen kunde jag verkligen inte lägga ifrån mig den för den blev så himla spännande. Vet inte vad som hade kunnat vara bättre, kanske var den för kort.
patricijatilv's review against another edition
3.0
Toks stiprus 3.5, bet iki 4 nepritempiau.
Labai gražus rašymo stilius, puikus humoras, ypač pirmuose skyriuose. Bet link vidurio man jau gerokai pakyrėjo - truputį tas pats per tą patį - visi jaučiasi nuskriausti, bet save laiko herojais, nesugeba pasikalbėti, išsikalbėti ir t.t. Labai žmogiška, bet man buvo truputį per daug.
Labai gražus rašymo stilius, puikus humoras, ypač pirmuose skyriuose. Bet link vidurio man jau gerokai pakyrėjo - truputį tas pats per tą patį - visi jaučiasi nuskriausti, bet save laiko herojais, nesugeba pasikalbėti, išsikalbėti ir t.t. Labai žmogiška, bet man buvo truputį per daug.
kajsavi's review against another edition
5.0
Sättet Khemiri skriver på är så otroligt, förstår inte hur han alltid presterar! Har verkligen aldrig varit besviken med något han skrivit, känner mig alltid välkommen i historien, och livsödena han beskriver är medryckande och sympatiska. MEN kände mig speciellt välkommen i den här boken, där förhållandet till ens pappa är i centrum, och jag känner mig så SEDD och bekräftad, för min egen pappa (älskar honom oberoende men) är precis lika krånglig och svår att ha att göra med som sonens pappa. Igenkänningsfaktorn var så hög, och hur skönt det är att se sig själv i en text och förstå att en inte är ensam.
myblomberg's review against another edition
4.0
Alltså. Språket, wow.
Khemiris språk är, precis som vanligt, helt otroligt.
Det är nästan så att historian i sig inte spelar någon roll för språket är så pass fantastiskt.
Jag älskar älskar älskar det.
Sen är historian komisk, gripande och fantastisk den också. Men språket alltså. Det slår allt.
Khemiris språk är, precis som vanligt, helt otroligt.
Det är nästan så att historian i sig inte spelar någon roll för språket är så pass fantastiskt.
Jag älskar älskar älskar det.
Sen är historian komisk, gripande och fantastisk den också. Men språket alltså. Det slår allt.
proudtobeabookaholic's review against another edition
2.0
Till att börja med har jag lite roligt åt pappan/sonen som är pappaledig och hela tiden måste tala om allt han gjort under dagen när hans flickvän och barnens mamma kommer hem från jobbet, precis som om han är någon slags superhjälte. Men snart blir det väldigt tröttsamt. Jag stör mig oftast på pappan/farfar som, trots att han under flera år struntade i sina barn, inte anser att han gjort något fel. Jag önskar att dessa två hade kunnat prata ordentligt med varandra, istället för att låtsas att allt är bra. Men vad hade det då blivit för bok?!