You need to sign in or sign up before continuing.
Take a photo of a barcode or cover
3.39 AVERAGE
3.39 AVERAGE
Като за първа среща с Фолет ми хареса. Държа ме в напрежение, а и темата с вируса е актуална. На любителите на трилъри, би се харесала, и все пак нещо не й достигна за повече звезди.
Ärligt talat något av det sämsta jag läst någonsin.
Halva boken är bara introduktion av karaktärerna, som är så tråkiga att du inte kommer ihåg dem. Varje gång jag öppnade boken för att läsa hade jag glömt bort vem som är vem, och deras relationer till varandra. Liksom, jag blev helt bestört eftersom jag trodde att det var Sophie och Craig som var bonussyskon och helt plötsligt började de hångla, men nope, det var Sophie och Tom som var syskon.
Romansen mellan Toni och Stanley gjorde mig illamående. Först och främst var åldersskillnaden faktiskt av betydelse här. Han är över 60, och har varit gift i 40 år. Hans fru dog nyss. Toni känns väldigt ung. Typ hälften hans ålder. Och så hela grejen med att han är hennes chef, och hur opassande det är att de inleder en relation då. Han säger det själv också, men sen är det inget mer om det alls.
Ännu mer kritik om romansen i boken. Det kändes liksom som att den vill säga att en kvinnas liv inte är fullständigt om hon inte hittar en stor stark man som kan ta hand om henne. Och sånt fokus på att män "erövrar" kvinnor när de startar en relation med dem. Usch.
Jag var obekväm med hur Follet beskrev Sophie. Hon är 14, och i epilogen 15, men han skriver på ett sådant sexualiserande sätt att jag vill slänga boken i väggen. Jag behövde inte en scen där det beskrivs hur sexiga underkläder hon har. Nej tack. Är tacksam att vi slapp en sexscen mellan henne och Craig, men det som hände var fortfarande lite konstigt. Vill inte skriva ut det här, men usch alltså. Översexualiserat till 100%.
Sen var ploten katastrofalt dålig också. Motivet för antagonisten var verkligen "min pappa vill inte betala av mina skulder från att spelat bort mina pengar, så jag ska släppa ut ett dödligt virus som kommer ta kål på hela mänskligheten". Trovärdigt? Nja.
Okej, rant over. Tack för mig.
Halva boken är bara introduktion av karaktärerna, som är så tråkiga att du inte kommer ihåg dem. Varje gång jag öppnade boken för att läsa hade jag glömt bort vem som är vem, och deras relationer till varandra. Liksom, jag blev helt bestört eftersom jag trodde att det var Sophie och Craig som var bonussyskon och helt plötsligt började de hångla, men nope, det var Sophie och Tom som var syskon.
Romansen mellan Toni och Stanley gjorde mig illamående. Först och främst var åldersskillnaden faktiskt av betydelse här. Han är över 60, och har varit gift i 40 år. Hans fru dog nyss. Toni känns väldigt ung. Typ hälften hans ålder. Och så hela grejen med att han är hennes chef, och hur opassande det är att de inleder en relation då. Han säger det själv också, men sen är det inget mer om det alls.
Ännu mer kritik om romansen i boken. Det kändes liksom som att den vill säga att en kvinnas liv inte är fullständigt om hon inte hittar en stor stark man som kan ta hand om henne. Och sånt fokus på att män "erövrar" kvinnor när de startar en relation med dem. Usch.
Jag var obekväm med hur Follet beskrev Sophie. Hon är 14, och i epilogen 15, men han skriver på ett sådant sexualiserande sätt att jag vill slänga boken i väggen. Jag behövde inte en scen där det beskrivs hur sexiga underkläder hon har. Nej tack. Är tacksam att vi slapp en sexscen mellan henne och Craig, men det som hände var fortfarande lite konstigt. Vill inte skriva ut det här, men usch alltså. Översexualiserat till 100%.
Sen var ploten katastrofalt dålig också. Motivet för antagonisten var verkligen "min pappa vill inte betala av mina skulder från att spelat bort mina pengar, så jag ska släppa ut ett dödligt virus som kommer ta kål på hela mänskligheten". Trovärdigt? Nja.
Okej, rant over. Tack för mig.
Did you ever read a book and root for the bad guy? I found myself truly hoping he would get away with it. The reason - the protagonist makes some stupid decisions and just isn't very good at her job as head of security.
The explanation for why the incident with the rabbit occurred is not fully explained (the how it happened is explained but the WHY is really weak) and there's no reason for it other than to point out a major security flaw. The second security flaw isn't as obvious, but it has to do with a fundamental of computer security - change your password. It's a oversight that is not addressed and given the nature of the business, there's no excuse for it. Yet, Toni never faces any kind of real scrutiny or consequences for allowing the events of the book to happen. In fact, something happens near the end of the book that had me shaking my head (it has to do with Stanley - it's slightly creepy, to be honest, and completely unnecessary - although it does explain why Toni still has a job).
There's a strange thing with phones that runs through this book. At some point almost every character is looking for a phone, trying to get a phone to work or losing their cell phone. Not one person carries their cell on their person, which I found strange. Also, nobody thinks of texting - either to each other (as in "run to the neighbours and get help") or to a friend to say "hey, call the police! We have trouble over here".
I was also bothered by the puppy. How Toni ends up with the puppy is so bizarre that it doesn't make much sense. By the end of the novel, the only character I felt sorry for was the puppy.
I've read other Ken Follett novels and this one was definitely not one of the best. I had to restrain myself from skipping pages just to get to the end.
The explanation for why the incident with the rabbit occurred is not fully explained (the how it happened is explained but the WHY is really weak) and there's no reason for it other than to point out a major security flaw. The second security flaw isn't as obvious, but it has to do with a fundamental of computer security - change your password. It's a oversight that is not addressed and given the nature of the business, there's no excuse for it. Yet, Toni never faces any kind of real scrutiny or consequences for allowing the events of the book to happen. In fact, something happens near the end of the book that had me shaking my head (it has to do with Stanley - it's slightly creepy, to be honest, and completely unnecessary - although it does explain why Toni still has a job).
There's a strange thing with phones that runs through this book. At some point almost every character is looking for a phone, trying to get a phone to work or losing their cell phone. Not one person carries their cell on their person, which I found strange. Also, nobody thinks of texting - either to each other (as in "run to the neighbours and get help") or to a friend to say "hey, call the police! We have trouble over here".
I was also bothered by the puppy. How Toni ends up with the puppy is so bizarre that it doesn't make much sense. By the end of the novel, the only character I felt sorry for was the puppy.
I've read other Ken Follett novels and this one was definitely not one of the best. I had to restrain myself from skipping pages just to get to the end.
this is a book that really scared me. explicit language
mysterious
fast-paced
Plot or Character Driven:
Plot
Strong character development:
No
I liked it a bunch. Amazes me how Ken Follett can fit so much sex into a outbreak/heist book.
Not the best Ken Follett I've read. He seemed to have cribbed a lot from "12 Monkeys," and the usual good sex scenes were tacked on at the end gratuitously.
I loved Ken Follett's older books, like Key to Rebecca and The Eye of the Needle, but haven't really liked his newer ones. Whiteout is newish, from 2004, and more timely than most. It is the story of a pharmaceutical lab that is broken into and the woman who must track down the thieves, in a snowstorm, in Scotland. She is also in love with the much older owner of the lab. Yes, there is suspense but mostly the bad guys are all bad and annoying and the heroine is so pure that she is absurd. A quick summer read at best.
adventurous
mysterious
tense