Scan barcode
supermanabi's review against another edition
emotional
reflective
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.0
It took me two whole months to read all three volumes of Kristin Lavransdatter, and at several points, I thought about just giving up. There were several reasons I struggled with this story. One of them was the slow pace. Kristin Lavransdatter is kind of a slice of life story. There isn’t a plot other than “Kristin lived, Kristin loved, Kristin died.” Every now and again there’d be a bit of excitement, and I’d think, “oh this is going to have lasting consequences that will make the story go a little faster,” but that excitement would only last a good 100 pages or so, and then it would be back to wading through the gunk of the rest of the story... Read the full review here
selenajournal's review against another edition
2.0
Translated from the Norweigian by Tiina Nunnally
In the second part of Kristin Lavransdatter, we see a married and respectable Kristin. The story covers quite a few years. We see Kristin enter her bridal home, Husaby, give birth to all seven of her sons and finally, fight for Erlend's freedom.
In The Wife, there were fewer of the beautiful descriptions of the landscape which I so enjoyed. Instead, we saw the day-t0-day life of a mistress. Upon entering Husaby, it is very clear to Kristin that it never truly had a mistress. Seeing her raise the value of Erlend's property, win over his servants and mature as an individual was very rewarding.
On that note though, I did not see her grow nearly as much as I hoped she would. If I'm doing the math correctly, she is in her twenties during this book and she is still quite a mess. When great things happen, she cries, when bad things happen, she cries. But I think what bothered me most is how vengeful and hateful she was toward her husband. She had gone through such strife to be with him - and now that she had that chance, all she did was hold things against him and argue with him.
There was a very strong religious focus within this book. Kristin spends a lot of her time with priests, receiving spiritual guidance. I'm not a religious person myself but this part of the book at least didn't feel forced. On the other hand, she spends more time with the priests than she does with her husband. And she is still no closer to personal forgiveness, only dwelling.
The saying goes that in a trilogy, the second book is always the weakest. And I mostly agreed with this. It felt like the reader was meant to develop deeper relationships with the Kristin and Erlend. However, I think the only character I really felt close to by the end was Simon Darre. He is the only one with clear intentions and genuine emotions.
Toward the end of the book, Kristin really devotes herself to Erlend and getting him back, even after he was unfaithful to her. I'm hoping that in The Cross we will see her relationship with Erlend mature to become a healthy one.
In the second part of Kristin Lavransdatter, we see a married and respectable Kristin. The story covers quite a few years. We see Kristin enter her bridal home, Husaby, give birth to all seven of her sons and finally, fight for Erlend's freedom.
In The Wife, there were fewer of the beautiful descriptions of the landscape which I so enjoyed. Instead, we saw the day-t0-day life of a mistress. Upon entering Husaby, it is very clear to Kristin that it never truly had a mistress. Seeing her raise the value of Erlend's property, win over his servants and mature as an individual was very rewarding.
On that note though, I did not see her grow nearly as much as I hoped she would. If I'm doing the math correctly, she is in her twenties during this book and she is still quite a mess. When great things happen, she cries, when bad things happen, she cries. But I think what bothered me most is how vengeful and hateful she was toward her husband. She had gone through such strife to be with him - and now that she had that chance, all she did was hold things against him and argue with him.
There was a very strong religious focus within this book. Kristin spends a lot of her time with priests, receiving spiritual guidance. I'm not a religious person myself but this part of the book at least didn't feel forced. On the other hand, she spends more time with the priests than she does with her husband. And she is still no closer to personal forgiveness, only dwelling.
The saying goes that in a trilogy, the second book is always the weakest. And I mostly agreed with this. It felt like the reader was meant to develop deeper relationships with the Kristin and Erlend. However, I think the only character I really felt close to by the end was Simon Darre. He is the only one with clear intentions and genuine emotions.
Toward the end of the book, Kristin really devotes herself to Erlend and getting him back, even after he was unfaithful to her. I'm hoping that in The Cross we will see her relationship with Erlend mature to become a healthy one.
mumrik's review against another edition
3.0
3,5 stjärnor
Tyckte inte riktigt lika mycket om den här som den förra boken i serien. Den kändes lite långsammare och som att det inte hände lika mycket.
Den var inte heller helt lättläst, till en början förstod jag t.ex. inte riktigt hela dramat kring drottningen, kungen och hur allt hängde ihop (senare förstod jag grunddragen i det). Det var också väldigt många namn och släkt- och vänskapsförhållanden att hålla reda på, och det hade varit bra att ha någon slags förteckning över dem.
Sättet som saker uttrycks på gör det inte heller helt lätt att hänga med alla gånger, och ibland var jag tvungen att läsa en mening flera gånger för att inse vad som verkligen sades. (Och en del saker var jag tvungen att googla, t.ex. ryktena kring Magnus Eriksson).
Eftersom jag stundvis upplevde boken som lite tungläst och trög fick jag ibland nästan tvinga mig till att läsa vidare fast jag inte riktigt hade lust. Jag kan ändå inte säga att jag tyckte dåligt om boken. Det finns trots allt något i berättandet som håller en kvar i dess grepp.
En del saker var väldigt vackert beskrivna, som när Kristin (och föräldrarna) tänker tillbaka på livet på Jörundgård när Kristin var liten, och när föräldrarna tänker tillbaka på sitt liv tillsammans.
I början av boken blev det enligt mig väldigt tröttsamt att hela tiden höra om den "synd" som Kristin hade begått, och det var skönt när de så småningom började lämna det bakom sig och berättelsen kunde fokusera på något annat (även om det nog alltid kommer att finnas med i bakgrunden). En till sak som jag störde mig lite på ett tag var Kristin och Erlends barn när de inte kunde uppföra sig...
Karaktärerna känns trovärdiga och komplexa (så gott som alla har brister av olika slag). Tycker också om att vi får se karaktärerna och händelserna från flera olika karaktärers perspektiv (så att allt inte är berättat från Kristins synvinkel). Även i denna bok tyckte jag nästan mest om Simon. Jag var stundvis lite störd på Kristin, men började tycka bättre om henne mot slutet. Om Erlend finns det ganska mycket man kan säga, han är ganska tanklös och verkar inte ta lärdom av sina misstag tillräckligt, men han verkar ändå som att han egentligen är en bra person som försöker sitt bästa. Jag var nästan lite orolig för honom ett tag, och nu när saker har ordnat upp sig lite för honom och Kristin undrar jag vilken väg berättelsen kommer att ta i sista boken.
Tyckte inte riktigt lika mycket om den här som den förra boken i serien. Den kändes lite långsammare och som att det inte hände lika mycket.
Den var inte heller helt lättläst, till en början förstod jag t.ex. inte riktigt hela dramat kring drottningen, kungen och hur allt hängde ihop (senare förstod jag grunddragen i det). Det var också väldigt många namn och släkt- och vänskapsförhållanden att hålla reda på, och det hade varit bra att ha någon slags förteckning över dem.
Sättet som saker uttrycks på gör det inte heller helt lätt att hänga med alla gånger, och ibland var jag tvungen att läsa en mening flera gånger för att inse vad som verkligen sades. (Och en del saker var jag tvungen att googla, t.ex. ryktena kring Magnus Eriksson).
Eftersom jag stundvis upplevde boken som lite tungläst och trög fick jag ibland nästan tvinga mig till att läsa vidare fast jag inte riktigt hade lust. Jag kan ändå inte säga att jag tyckte dåligt om boken. Det finns trots allt något i berättandet som håller en kvar i dess grepp.
En del saker var väldigt vackert beskrivna, som när Kristin (och föräldrarna) tänker tillbaka på livet på Jörundgård när Kristin var liten, och när föräldrarna tänker tillbaka på sitt liv tillsammans.
I början av boken blev det enligt mig väldigt tröttsamt att hela tiden höra om den "synd" som Kristin hade begått, och det var skönt när de så småningom började lämna det bakom sig och berättelsen kunde fokusera på något annat (även om det nog alltid kommer att finnas med i bakgrunden). En till sak som jag störde mig lite på ett tag var Kristin och Erlends barn när de inte kunde uppföra sig...
Karaktärerna känns trovärdiga och komplexa (så gott som alla har brister av olika slag). Tycker också om att vi får se karaktärerna och händelserna från flera olika karaktärers perspektiv (så att allt inte är berättat från Kristins synvinkel). Även i denna bok tyckte jag nästan mest om Simon. Jag var stundvis lite störd på Kristin, men började tycka bättre om henne mot slutet. Om Erlend finns det ganska mycket man kan säga, han är ganska tanklös och verkar inte ta lärdom av sina misstag tillräckligt, men han verkar ändå som att han egentligen är en bra person som försöker sitt bästa. Jag var nästan lite orolig för honom ett tag, och nu när saker har ordnat upp sig lite för honom och Kristin undrar jag vilken väg berättelsen kommer att ta i sista boken.
jersy's review against another edition
emotional
informative
reflective
tense
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
4.0
This has a pretty slow start which may have the character examination but not the spark and strong emotional moments of the first book, also the events seemed a bit to unconnected to me. From the second third onwards, however, this was the same kind of ride as book one, plus beloved side characters returned and were utilized masterfully.
Kristin isn't a child anymore and the change is noticable: there is more politics in this book, telling the reader about the situation of Norway at this point in time, but her personal life is also changed. While never being the most care free, she needs to take a more active role, find her place as mother and wife and struggles to not grow bitter. Undset is very sympathetic towards her flawed characters and portrays them as the complex human beings they would be in real life.
Kristin isn't a child anymore and the change is noticable: there is more politics in this book, telling the reader about the situation of Norway at this point in time, but her personal life is also changed. While never being the most care free, she needs to take a more active role, find her place as mother and wife and struggles to not grow bitter. Undset is very sympathetic towards her flawed characters and portrays them as the complex human beings they would be in real life.
annielia's review against another edition
challenging
emotional
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? No
- Loveable characters? No
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.0
chaifanatic18's review against another edition
challenging
reflective
slow-paced
- Plot- or character-driven? Plot
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.5
clare_garrison's review against another edition
4.0
After loving The Wreath, the second part of the trilogy was a bit of a slog for me in some sections. I felt like Kristin was further away as a character, detached somehow, and I wanted more of her and her inner dialogues/development, and less of Erland. I did really enjoy some of the other characters’ development and the social milieu of the time. It’s a fascinating and engrossing read that’s definitely worth the while.
lcsmcat's review against another edition
adventurous
dark
emotional
slow-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
4.0